Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Sven Scholander. Några ord till femtioårsdagen. Af Sigrid Elmblad. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN SCHOLANDER
2 37
musiksalongen å luthagen.
står man först till fullo söder om Bält
innebörden af detta främmande ord, som
vi ej kunna öfversatta. Det är visserligen
få sångare som vi mottagit med större
jubel, hvars konserter vi fulltaligare och
med mera glädje besökt än Sven
Scholanders, men som sagdt Sverige är dock ett
vinterland, och därute på kontinenten har
det enbart varit som ett möte af
solstrålar, en förståelse, som utan förbehåll sträckt
sig till och med till Bellman och Fröding
och deras så svenska sorg i rosenrödt.
An i denna stund, som för tjugo år sedan
hos oss och i Danmark, står man i kö
och slåss om biljetter till de glädjestunder,
som bära namnet Scholanderkonserter —
vi få ju ej tillfälle därtill, ty allt vidare
går färden. I fjor lade han Wien för sina
fötter, och de ovationer han där utsattes
för stegrades nästan till lifsfara, ty den
impulsiva wienerpubliken stormade upp på
estraden och höll i sin förtjusning nästan
på att klämma ihjäl föremålet för sin
dyrkan. I år går kosan från Ryssland till
Italien, alla vilja ha en släng af slefven,
och det icke minst beundransvärda hos
Sven Scholander är den fysiska och
andliga uthållighet, som tillåter honom ätt
stundom fyra månader i sträck tillbringa
de flesta dagar och nätter i järnvägskupéer
och de flesta aftnar på konsertestraden,
där publikens intensiva bifall och hans
egen älskvärdhet ofta tvinga honom till
extranummer, som fördubbla programmets
längd. Blott en exceptionellt väl skolad
röst och en lika exceptionellt kraftig fysik
kunna uthärda sådana strapatser.
Att sjunga visor, leka på luta, hur lätt
låter ej detta, blott att gå omkring i
sångens trädgård och utan möda plocka
frukten från grenarna — så tror man
åtminstone, men däri misstar man sig
fullkomligt. Blott sökande finner man källådern,
och träget får man gräfva, innan strålen
springer i dagen. Guldådran i berget
måste hamras fram, och bakom Sven
Scholanders fenomenalt rika sångrepertoar ligga
år af arbete och oförtruten forskningsmöda,
som en dag, då hans luta tystnat, skall
bevara hans namn i den skatt af musikalisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
