- Project Runeberg -  Ord och Bild / Nittonde årgången. 1910 /
260

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - För tvåhundra år sen. (Episod ur ett större arbete). Af Sigrid Leijonhufvud. Med 3 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

260

SIGRID LEIJONHUFVUD

hans första reflexion, då han skrifver till
Stina Lillie, att folk nu får annat att
sysselsätta sig med än med dem.

Snart blir dock tonen en annan.
Sedan Erik Sparre den 7 eller 8
november talat med Stenbocks nyss anlända
kurir — samme Henrik Hammarberg,
som längre fram på vintern skulle bringa
det glada budskapet om segern vid
Helsingborg — vill det ej längre lyckas
honom att anlägga en mask af
likgiltighet. Kuriren, berättar han, hade blifvit
affärdad kl. 11 på tisdagsförmiddagen
(den 2 november), just som våra herrar
fiender stego i land efter att ha aflossat
sina kanoner mot våra tre
kavalleriregementen, som drogo sig tillbaka.
Landstigningen skedde en halfmil från
Helsingborg (vid Rå fiskläge). Stenbocks
familj hade inrättat sig med tanke på
en förestående belägring i ett hus i
Malmö, som blifvit öfvertäckt med jord
och gödsel till skydd för bomberna.
Kuriren är skickad för att yrka på snar
undsättning åt provinsen, Landskrona
kan ej hålla sig länge. Men Stina Lillie
kan vara lugn, Stockholm gäller det ej.

Då nu Sverige anfölls inom egna
landamären, medan de bästa
stridskrafterna voro skingrade i rysk fångenskap
eller långt borta i Bender, och det var
brist på befäl, blef det så mycket
angelägnare för regeringen att tillgodogöra
sig de dugande krafter, som kunde
finnas att tillgå. Det var då naturligt, att
Erik Sparres vunna krigarrykte skulle
draga uppmärksamheten till honom, allra
helst som han vid denna tid ej var ute
hos sitt franska regemente utan hemma.

Det första förslaget kom från
generalguvernören öfver Bremen och Verden
den gamle grefve Nils Gyllenstierna, som
i en egenhändig skrifvelse till rådet af
den i november* uttalade sin önskan
att få Erik Sparre till sin hjälp. Re-

* Dateradt, säkerligen efter nya stilen, Stade

geringen hade den 20 oktober åt
Gyllenstierna uppdragit öfverkommandot
öfver den armékår, som vid konung
Augusts fredsbrott under befäl af
Kras-sow utrymt Polen och dragit sig undan
till Pommern; regeringens önskan var att
den måtte bli employerad »icke allenast
till de tyske provincers conservation
utan ock Dannemark till skrämpsel ifrån
fredsbrott», såsom Gyllenstierna uttrycker
det, då han tackar för förtroendet. Han
kände dock ansvaret alltför tungt. »Detta
är ett vidlyftigt värk», skrifver han, och
behöfves en man, som är vigoureux och
vid god’ hälsa, den där kan studsa af
och an mellan Pommern och Bremen
till att ordonera och beställa . . .; jag
däremot af åren och krämpor så
utsliten ... att jag till resor och travallier,
ja, till att gå i fält mera fast alldeles är
förlägen och odugelig ... Är fuller helt
nödigt, om något godt med desse
truppar skall uträttas, att en general
lieutenant eller general sätties till chef med
än en general major till häst och en till
fot. Till general lieutenant är nödigt
en som värkeligen är i tjänsten, den
skickelig, erfaren och disinteresserat är,
de andra bägge kunna de äldsta
öfver-sterne tagas . . . Den som blefve
ordon-nerat till gouverneur i Wismar, vore
ock bäst tjänlig att föra desse trupper
vidare i fält. Till att förestå bägge
desse poster såge jag fuller oförgripelig
ingen habilare än general lieutenant Erik
Sparre, hvilken jag förmodar och jag
mig promitterar något godt med att
kunna uträtta, hvilket dock allt
hemställes i högvälborna grefvarnes och
kongl, rådens mognare ompröfvande,
allenast beder uppå denna punkten måtte
göras reflection och forderligst anstalt.»

Gyllenstiernas bref upplästes i rådet
den 15 november, och kort därefter, tro-

11 november. Citatets stafning har
moderniserats. (Riksarkivet, Bremensia, n:r 43.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:51:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1910/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free