Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Bertel Gripenberg och hans skaldskap. Af Rolf Nordenstreng. II. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
ROLF NORDENSTRENG
fulla anlagen, ja personligheten själf, »hela
hågen». Det ligger en djupare mening än de
flesta ana i ordspråket »hvar och en är sin
egen lyckas smed». Lycka och ära äro ofta
blott olika sidor af samma sak, befinna sig
i ständig växelverkan. Det finns lycka af
olika slag. På Gripenbergs lott har fallit
lycka i ord och hågsyner, och med hjälp
däraf kan han ge sitt lif det innehåll och den
omgifning, som verkligheten ej vill skänka.
Som en fortsättning till »Pompeji» i »Vida
vägar» verkar »Dårarnas stad» i
»Gallergrinden » :
I skam och mörker och blygd och brand
vårt forna land blef begrafvet,
men se, vi äga ändå ett land
så fjärran, fjärran i hafvet,
i väst om måne och öst om sol
långt utom klokskapens gränser,
i syd om söder och norr om pol
mot oss det hägrande glänser.
En stad, som strålar af dikt och sång
i natten vi fjärran bygga.
Dess mur är fast och dess port är trång
och tornen höga och trygga.
Af rytmens silfver och rimmens gull
och längtans lysande lågor
vi resa en stad, som ej störtas kull
af tidens larmande vågor.
I Gripenbergs stad ha under det senaste
lustret många funnit sin tillflykt och tröst,
och den kommer säkert att bli en fristad
för många sårade själar i kommande år.
Det säges, att hvad som gjorde det.
möjligt för Islands folk att uppehålla lifvet
under de århundraden af namnlöst elände,
som släpade sig fram från medeltidens
senare del till sjuttonhundratalets slut, var
poesin, i »rimornas» torftiga form
visserligen, men dock en poesi, som lefde på
allas läppar och trängde till allas hjärtan.
Det vore en skymf mot Gripenberg att
jämföra hans utsökta konst med
rimo-skal-dernas långsläpiga och mestadels
schablonmässiga versmakeriprodukter; men högsta
lof vore det, om man kunde säga, att hans
skaldskap fyllde en uppgift liknande deras;
och jag tror nästan, att man kan säga det.
Ännu äro dock hans dikter icke
tillräckligt spridda och kända; men för att
kunna bli det, borde de ges ut i samladt
urval, icke i en praktupplaga, utan i
billigaste möjliga form. Vore det en
omöjlighet — jag kan knappast tro det — att
få hans valda dikter utgifna i två volymer
à i mark?
Titeln är ju gifven: Lågornas lek.
BERTEL GRIPENBERGS HEM I MUSTIALA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
