- Project Runeberg -  Ord och Bild / Nittonde årgången. 1910 /
293

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Björnstjerne Björnson. Af John Landquist. Med 8 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON

293

lösgjord från all annan lifvets glädje,
och en beundran ur enbart estetiska
kategorier skulle säkert lämnat honom tom.
Talangens nöjda segerkänsla: det var bra
gjordt, det var glänsande sagdt, hans
afsikt att få beundrarna på sin sida
lägger man icke märke till hos Björnson,
trots formens öfverdådiga bravur. Man
känner blott att sångmön gaf honom
kyssen »i ypperlig stund», såsom Venevil
i hans ballad till den hejdlöst älskade.

Detta är det enastående med Björnson
att för honom fanns ingen spänning,
knappast någon skillnad mellan dikt och lif.
För honom var dikten en af hans lifs
naturliga former och — han var icke
större i sin dikt än i sitt lif. En sådan
storkarl var han till sin anläggning att
han kunde dela sig mellan handling och
dikt utan att bli svagare, utan att
beröfva dikten hvad han gaf åt lifvet.
Hans krafter tvärtom blott fördubblades
genom att han tjänte två herrar. Hvad
han kämpat i dagens strider kom hans
dikt till godo, och den rening, den
fjärr-syn, den diktarordets makt han undfått
af poesien förde han i gengäld in i sitt
praktiska verk som talare, artikelförfattare
och agitator i västerlandets tusen och en
frågor.

Redan vid Björnsons första politiska
framträdande ryckte hans motståndare
på axeln öfver »diktarpolitikern» —
ordet blef, behäftadt med växlande och
tydliga epitet, oppositionens stående refräng
mot honom ej mindre i Norge än i
Sverige. Den kvicka tanken i denna
benämning är att en man, som
råkar vara diktare, tillika äfven saknar
sundt förnuft. Enligt min mening är det
otvifvelaktigt från Norges synpunkt en
stor lycka, att det i sak, om ej i form
haft två skalder till sina politiska
ledare, Wergeland i århundradets första
hälft, Björnson i dess andra: utan dem
skulle med visshet folket aldrig stått så

björnstjerne björnson.

München 1862.

samladt, ej heller nått så långt i sin
nationella utveckling som det gjort, de ha
gifvit dess politik luft under vingen och
den dristighet den någon gång kan ha
haft. Och likaledes torde det vara
odisputabelt hvad den norske historikern
J. E. Sars sagt, att det gäller om
Björnson som om Wergeland »at hans
politisering og agitering har været saa
naturlige og nødvendige udslag af hans
væsen og begavelse, at der saa langt
fra at være grund til at tro, at han vilde
ha blevet en større kunstner, om han
havde været nødt til at stænge sig inde
med sin kunst, heller er grund til at tro
det modsatte».* Så tidigt framträdande

* I inledningen till Björnsons artikler og tale
1902 s. 7. Detta verks utgifvande afbröts med
fjärde häftet. —- Om Björnsons förhållande till
Sverige, hvarpå här ej är plats att ingå, se
Ellen Keys utmärkta studie: »Björnson och
Sverige» i Bj. Bjørnson. Festskrift i anledning
af hans 70 aars fødselsdag. Khvn 1902.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:51:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1910/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free