Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjätte häftet
- Björnstjerne Björnson. Af John Landquist. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
JOHN LANDQUIST
lefvande verk tidehvarfvets röst,
rättfärdighetens domstol och tänkarnas
fynd-grufva? Hur fåvitskt att dekretera för
diktarna valspråket: för oss är intet
mänskligt främmande utom — ideerna.
Lyckligtvis ha poesiens herrar fattat sin
uppgift bättre. De stora diktarna höfves
den stora tendensen, deras storhet har
mätts därefter, och Björnson har varit
en af den moderna kulturens mäktigaste
tendensdiktare. Genom hans långa dådrika lif,
under alla hans stridbara och kärleksfyllda
verk hör jag sorla underströmmen af
hans stolta glädje:
En kampstor tid — og vi er med!
På jord det største er at være
hvor kræfter som er stort igjære
skal tage skikkelse og sted; —
at gifve af sin egen ild,
netop som gydningen skal til,
at trykke af sin egen form
1 det, som bliver slegters norm.
*
Björnson härstammar från en ätt af
norska ägandebönder, som i likhet med
många själfmedvetna norska
bondesläkter älskade att leda sin stamtafla
ända upp till de gamla kungarna. Det
var i hvarje fall en släkt i hälsa och
kroppslig storlek och styrka åtskilligt
öfver det normala, just passande att
rödja bygd i denna fjällens motspänstiga
och vilda natur, och Björnson har af sina
fäder ärft den grofva och ståtliga
kroppskonstitutionen, den jättelika lifskraften,
vikten och myndigheten öfver sin person.
Hans far hade också först setat som
bonde på sin gård, men började i
tjugoårsåldern studera till präst. På gården
Björgan i Kvikne långt uppe i
Dovre-fjällen, ett bland de fattigaste prästtjällen
i landet, föddes hans äldste son
Björnstjerne den 8 december 1832.
Björnson har i berättelsen Blakken
skildrat sitt första hem. Kölden var
ofta så hård att prästen måste fara med
mask för ansiktet, snön lade sig stundom
ända upp till andra våningen i den
massiva byggnaden, uthusen snöade ned och
endast topparna af stora björkträd
vaggade ännu för vinden. Befolkningen var
vild och våldsam: för inte längesen hade
prästen måst köra med pistoler till
kyrkan, och den af Stortinget utfärdade
skollagen, som folket trodde vara ett
påfund af prästen, lyckades Peder Björnson
genomföra, tack vare sina starka näfvar.
Därmed satte han sig själf och
myndigheterna i respekt. Hvor du er sterk, far,
sade den lille Björnstjerne beundrande.—
Nej, men min bedste-far, han var sterk,
svarade fadern.
När sonen var sex år gammal,
förflyttades Peder Björnson till ett bättre
pastorat i Romsdals amt. I denna
blidare och tätare bebyggda trakt fick den
folkkäre gossen mera sällskap. Han slöt
sig till bönderna och tjänarna, och blef
därmed tidigt förtrogen med folkets lif
och vanor, arbete och föreställningar.
De berättade honom på raststunderna
skrock och sagor, och han såg på sitt
barnsliga sätt in i deras bekymmer och
glädjeämnen, kärlekssorger och strider.
Det behöfver knappast sägas, att denna
barndomskunskap var grundläggande för
hans senare bondediktning.
Men snart var det han som samlade
de lyssnande kring sig och höll dem i
spänning med spökhistorier, sagor och
äfventyr, som han hört, omdiktade eller
uppfann. Hans begåfning yttrade sig
allra tidigast i denna hans förmåga att
berätta — dramatiskt och suggestivt. När
han kom till skolan i Molde blef han strax
medelpunkten i kamraternas krets, den
förste i upptågen, ordförande i
ungdomsföreningen, de svages beskyddare, orädd
och själfständig, hättig och lätt försonlig,
sprakande munter. I skolämnena var han
intet ljus — utom i kriaskrifning —- och det
blef inte bättre högre upp: vid 15 års ålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:51:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1910/0334.html