- Project Runeberg -  Ord och Bild / Nittonde årgången. 1910 /
306

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Björnstjerne Björnson. Af John Landquist. Med 8 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

344

JOHN LANDQUIST

till kom att en af Kristianias mest
fruktade redaktörer och Björnsons fanatiske
motståndare, nämligen Friele i
Morgenbladet, i viss mån stått modell. Stycket lider
onekligen af en viss sentimentalitet.
En större dramatisk verv och
psykologisk fasthet präglar det följande »En
fallit», hvari Björnson för första gången
i nordisk litteratur satte aftärsmoralen
under debatt. Det gjorde stor lycka,
framför allt i Tyskland, och Björnson,
som hittills lefvat i ett permanent
ekonomiskt osäkerhetstillstånd, inhöstade
härför så mycket pengar att han kunde
inköpa gården Aulestad, som sedan
varit hans hem (om man frånräknar en
föredragsresa på ett år i Amerika och några
års uppehåll i Paris på 8o-talet). »Kongen»,
som följde härnäst, är med sina brister
(de besynnerliga allegoriska andekörerna
som mellanspel) ett af Björnsons
poesirikaste skådespel, men var ospelbart på
grund af sin republikanska tendens.

Af stor lyrisk skönhet är likaledes
»Leonarda». Här är för första gången
en kvinna den centrala figuren: en ädel,
stolt, uppoffrande kvinna, som lefver
isolerad och illa ansedd af societeten på
grund af skilsmässa från sin man, en
försupen öfverste. Tolerans och varsamt
omdöme om medmänniskorna är den
lära som framställes i en fin och öm
och opolemisk konst, och som vanligt i
Björnsons dramer är det någon som
låter omvända sig: här ingen mindre än
en biskop — en ovanligt kristlig och
sympatisk biskop för öfrigt. Skulle något
vara att invända mot detta skådespel,
är det att Leonarda blir bara för ädel:
hennes sista försakelse af sin lycka blir
nästan hysteriskt etisk eller också är
den sympton på inre brustenhet eller
trötthet, hvilket diktaren icke menat.

I »En handske» ryckte Björnson som
bekant de erotiska sedvänjorna och
moralbegreppen in på lifvet, och den tappra

Svava slungade samtiden i ansiktet sitt
intransigeanta kraf på samma moral för
män som för kvinnor. Detta skådespel
har i allmänhet blifvit mycket illa
åtgånget, lika mycket af den yttersta
erotiska högern som af dess vänster -— de
skilja sig icke särdeles från hvarandra —
och har varit en kärkommen anledning för
små och stora kritiker att
temperament-fullt exponera sin kunskap om denna
syndiga värld. Sådan den psykologiska
situationen i dramat och i den afgörande
scenen verkligen är, så är emellertid
Svava — så när som på en misslyckad
replik — en förtjusande ung kvinna.
Hon har fullkomligt rätt: den handsken
hon kastar i ansiktet på den
medelmåttiga yngling, som inte skäms
demonstrera sitt förakt för den kvinna, som
har någon hemlighet, i samma ögonblick
han själf står ertappad i ett tämligen
tråkigt förhållande, den handsken är
förträffligt måttad och motiverad, ett
befriande dåd. Och den stackars Svava
i sin naiva oskuld, sin svala friskhet,
sitt energiska mod, står där ensam och
ljus i denna unkna omgifning med sina
erotiska oseder och sin officiella moral.
Men hennes öde i kritiken är typiskt
för det öde som ofta drabbat
tendenskonsten och särskildt Björnsons: så fort
den retat några fördomar, har kritiken
blifvit blind för dess eget psykologiska
sammanhang, dess egen slutna värld,
gitter ej bedöma den längre som konst.

Det har t. ex. varit en allmän åsikt
att den fysiologiska pedagogiken skulle
skadat konstvärdet i »Det flager i byen
og på havnen». Men nu är det så, att
den store diktaren är allsmäktig; allt
han rör vid blir poesi, och med en
öfverdådig friskhet har Björnson
öfvergju-tit Thomas Rendalens pedagogiska
sträfvan. Man följer den skolans öden med
en spänning och ängslan som trots
någon kärlekshistoria. Och grundidéen i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:51:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1910/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free