Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Stockholms musiklif. Vårsäsongen 1910. Af Andreas Hallén. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
ANDREAS HALLÉN
teateraktiebolagets styrelse och den nye
chefen grefve von Stedingk att återuppväcka
det domnade intresset för den gamla
konstanstalten och söka locka publiken till
lifligare operabesök, ty utan ett sådant
deltagande är icke ens det tillförsäkrade större
understödet genom det nya lotteriet
tillräckligt för att tidsenligt kunna upprätthålla
verksamheten. Styrelsen har redan genom
en kommuniké till de dagliga tidningarna
mera breda drag meddelat sin arbetsplan
för nästa spelår 1910-1911, samt äfven
namngifvit den artistpersonal, öfver
hvilken den har att disponera. Denna
kommuniké har förorsakat en hel del
öfverraskningar. Styrelsen anser det först och främst
såsom en tvingande nödvändighet att från
utlandet hämta några arbetskrafter för att
helt kunna tillgodose de nutida större
fordringarna på en efter högre konstnärliga
principer ledd operaverksamhet. Det lär
redan under herr Buréns chefskap varit
starkt ifrågasatt att från utlandet söka
förvärfva en framstående scenisk instruktör,
som skulle kunna blifva en läromästare för
mindre erfarna svenska adepter. Den nya
chefen har sökt realisera detta
önskningsmål och har därför engagerat herr Jaques
Goldberg för denna viktiga post jämte herr
Harald André såsom andre regissör. Herr
Goldberg har tjänstgjort såsom regissör
under flera af Tysklands mest meriterade
operachefer. Han har särdeles gynnsamma
rekommendationer af förutvarande
direktören för Leipzigs och Prags operascener,
Angelo Neumann, hvilken nu senast är utvald
såsom chef för det i stor stil planerade nya
operaföretaget i Berlin, och äfven den för
sin regissörskonst ryktbare direktören för
komiska operan Gregor har varmt förordat
herr Goldbergs kapacitet.
Då erfarenheten visat att för den
musikaliska ensemblens enhetlighet det
alltid är fördelaktigast om kapellmästarna
äro hvarandra i hvarje hänseende
jämnlika, så har styrelsen ansett sig böra
engagera en framstående förmåga från
utlandet, allrahelst som ingen af de mera
begåfvade svenska musici velat odeladt ägna
sig åt den nervslitande operaverksamheten.
Förutom herr Järnefelt, som kvarstår, har
således valet fallit på en af
kapellmästarna vid den berömda Scalateatern i Milano
herr Moranzoni, som fått utmärkta förord
och lär dessutom fullt tillfredsställande
behärska tyska språket.
I stället för herr Menzinsky, som fr. o. m.
nästa september är på flera år bunden vid
operan i Köln, är en ny och mycket
stärn-begåfvad ungrare hr Pogany vunnen, samt
för de lyriska partierna hr Alexander
Kirch-ner från hofoperan i Wien. Båda hafva
förbundit sig att lära svenska språket, så
att de redan efter några månader skola
sjunga sina roller på svenska.
Af den förutvarande solistpersonalen får
man säkert återse de allra flesta jämte
fröken Davida Hesse och herr John Forsell,
hvilka båda återvändt från sina irrfärder i
främmande länder för att nu, som man bör
hoppas, med osvikligt intresse för
framtiden endast ägna sig åt de dem af
styrelsen förelagda uppgifter.
Den nye chefens kommuniké har redan
blifvit mycket omildt tadlad och förhånad
af några som icke blifvit återengagerade,
och det är i synnerhet besättandet af
regissör- och kapellmästareplatserna med
ut-ländingar som förorsakat riktiga
vredesutbrott. De senare årtiondenas svenska
kapellmästare — ingen nämnd och ingen glömd
— hafva ju erhållit en allt annat än
sympatisk kritik från samma håll som nu skrias
öfver att styrelsen importerar »en hel hjord
af utländska artister». Publikens och äfven
kritikens smak och förkärlek för det
svenska har just aldrig visat sig vara någon
betydelsefull faktor att räkna med, så att
denna plötsliga varma känsla för
operaproblemets nationalpsykologiska innebörd
förefaller väl mycket tillfällig och i
personligt syfte.
Herr Peterson-Berger, som ju af dir.
Ranft engagerades enkom för regien af
Wagners musikdramer jämte sina egna, fick
i säsongens sista timma tillfälle att själf
iscensätta sin nya opera »Arnljot, handling i
tre akter för soli, kör och orkester», såsom
den officiella titeln lyder. Denna handling
förevisades för första gången den 14 april
inför en i det allra närmaste slutsåld salong
och erhöll ett sympatiskt emottagande jämte
sedvanliga bifallsyttringar i form af många
inropningar af de medverkande och till
slut kompositören.
Om Arnljot förtälja häfderna, att han
var jämtlänning till börden, ett hufvud
högre än alla andra, och att han var stark,
ty han trodde på sin egen krafts oöfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
