Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR
32 7
upp litet på parisscenerna; fortfarande försedd
med godt hjärta och klart förstånd, skall
hon nu för tiden också säga en del
»rysligheter», och det gjorde fröken Borgström
som Jacqueline på det allra riktigaste vis.
Hennes klara, antisentimentala temperament
passar för franska roller. Hon hade att
säga några riktigt bra saker om ett ämne,
som ej bara Voltaire, utan äfven en hel
del andra äldre herrar anse förekomma
något för ofta på teatern, nämligen
kärleken. Det var verkligen vackert att se
henne nygift med sin grefve — herr
Hed-qvist. Kuttrandet var af det hänsynslösa
slaget, 1’égoisme à deux, med suveränt
negligerande af alla andra. Roligt insatt
är bokvurmen Ernest Vernet — herr
Palme, tankspridd och själfvisk, men så
förälskad i Jacqueline att han fått den
verkliga kärlekens ödmjukhet, och det är
rörande att se honom fumla med det bref,
där han upplyser henne att han ej står ut
med att se hennes lycka med en annan
utan lämnar henne för alltid. »Jag
skrifver detta för att ni skall märka det», som
han naivt och ödmjukt formulerar sina ord,
ty han visste med sig att hon ej såg om
han kom eller uteblef.
Förmodligen anse många hyggliga
fransmän, att deras »stackars förtalade nation»
ytterligare kommer att missförstås efter en
pjäs som denna. Det är sant, att det i
Frankrike finnes mycket hyggligt folk
mellan apacher och panamamiljonärer, det är
sant att där finnas många flera nunnor än
caféchantantfröknar, men det kan ej heller
nekas att markisinnan de Juvignys
vältaliga försvar för den gamla goda tidens
äktenskapsbrott, som begicks efter allvarlig
själfpröfning och med både hjärta och
förstånd, och den unga Jacquelines specifikt
galliska teori: bedrar du mig så bedrar
jag dig, båda äro goda uttryck för det äkta
franska. Här i Sverige lär det förekomma,
att personer gifta sig med den de icke
vilja ha för att hämnas på den älskade
de ej fingo. Detta är ändå dummare, men
det franska sättet är ej vidare kvickt det
heller. Jacqueline kommer emellertid
nerrusande till M. Vernet för att bedra sin
man med honom, men den ende bedragne
blir Vernet, framför hvilkens näsa lyckan
nu för nittionionde gången passerar.
Kärleken stod på vakt! Den latinska,
mekaniska, järnhårda vedergällningsteorien
Fot. atelier J. Jæger.
ANDERS DE WAHL SOM IVAN
ALEXAN-DROVITJ CH LEST A KO V 1 REVISORN.
fick denna gången vika för den mera
allmänt humana satsen, att man ej bedrar den
som man älskar med både kropp och själ.
»Ej höfves det att andar gå ur grafven
för att förtälja sådant», säger kanske
skeptikern. Jo, i Frankrike behöfs det, och
pjäsen har gjort stor lycka på Théatre
Français.
År 1836 gapskrattade kejsar Nikolaus
åt Gogols farsartade lustspel Revisorn, som
nu hör till den bästa delen af den klassiska
dramatiska litteraturen, d. v. s. den som ej
blott läses af de lärda, ej blott spelas
någon gång af aktning för litteraturhistorien,
utan som hälsas af ljudliga skrattsalfvor.
Trots en omständlighet och en bredd,
som verkar väl bastant på oss sena tiders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
