Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
CARL G. LAURIN
Fot. H. Hamnqvist.
DEKORATION TILL »NÄR DET UNGA VINET BLOMMAR
Det är ingen lätt sak att ge enhetlighet
och trovärdighet åt dessa gestalter, som
vi mer eller mindre intresserade i vår
fantasi hafva utbildat. Understödd af magnifika
dräkter, där man lyckligtvis ej behöfde
sakna den i vår tids ögon missklädande
vertugadinen, som ensamt förmår ge den
karaktär af stel värdighet den tjockt
sminkade Elisabet skall ha, framhäfde fru
Lindberg riktigt bra det hårda, litet
förgrämda hos den öfver sin »skönhet» till
vanvett egenkära drottningen. Det blir
i sanning något särskildt hemskt med
lidelseutbrotten hos en hvitmenad och
rödmålad varelse, där den tunnformiga
krinolinen ger det hela något af grotesk gudabild.
Ett populärare intresse åtnjuter den fagra,
tårögda, sensuella rivalen, som med ett ord
eller en handtryckning knäckte den barskaste
och hederligaste mans samvete. Själfve
Napoleon I, som eljest ej var pjunkig, lär
alltid ha »förblifvit underlöjtnant inför
gråtande damer». Men fick man ej för mycket
tårar? — om man också af naturliga
anledningar håller sig allvarlig på sin egen
afrättning, så behöfver väl ej fru
Lunde-qvists vackra röst vara tårfylld i alla fem
akterna. Det ligger något demoniskt öfver
det slutande 1500-talet, lönnmordens och
förräderiets tidehvarf, och mer än vanligt
hemskt blir det att se på de svaga naturer
som lockats ut i en dubbelhet och i en
brottslighet, som bränner dem likt en
nes-susmantel, hvilken de af fåfänga och
lättsinne tagit på sig och som de sedan aldrig
kunna bli af med. Leicester får med ett
helvete af själfförakt köpa sin »nåd» hos
Elisabet.
Herr Palme verkade måhända något
för yrvaken, men masken och dräkten
voro tidstrogna, den senare med något ai
det fantastiska och clownartade, som
utmärkte vissa mansdräkter från denna tid.
Herr Hedqvist spelade den af kärleken
besatte Mortimer på ett nästan skrämmande
öfvertygande sätt. Hans dräkt hör till det
mest smakfulla i hela kostymhistorien.
När det unga vinet blommar, så jäser
det i det gamla, heter det. »Turpe senilis
amor, det är fult med gubbkärlek, sade
romarna, och man skall allt vara ganska
mycket till ålders för att neka till detta.
A andra sidan är det ej ibland vackert
att se hur den torra Aronstafven kan
grönska på nytt? — och när grekerna sade att
sinligheten var ett godt, tänkte de troligen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
