Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR 32 7
våde barrikadhjältar, som till sist storma
ned på källartrapporna. Det hade varit
lugnare om de setat innanför
Bastiljmu-rarna.
Ar det ej egendomligt att tänka sig hur
det verkligen gick till den minnesvärda
14 juli?
Då Bastiljen gaf sig på sin egen
besättnings begäran — intaga den kunde ej
massan — så fanns där ej en enda
politisk fånge. Besättningen kapitulerade
med löfte om fritt aftåg, men blef af
folket delvis massakrerad.
I maj lämnade herr Knut Michaelson
chefskapet för kungl. Dramatiska teatern.
Han förtjänar tack för hvad han nedlagt
af arbete och kunskaper på sitt svåra
värf. Att Knut Michaelsons på
omfattande studier, på säker smak, på sällsynt
blick för det sceniskt verkningsfulla fotade
arbete att höja de så sorgligt vanvårdade
uppsättningarna på våra teatrar har lyckats
då det gäller hans teater, är väl svårt att
förneka, och man har all anledning att tro,
att det goda exemplet skall bära frukter
äfven för de andra scenerna. Hans
efterträdare Tor Hedberg har den kraft, om
också ej den optimism, som lär ha
utmärkt hans förnamns förste och gudomlige
bärare, samt därtill hela den redbarhet,
som vi förknippa med det i vår
teaterhistoria aktade namnet Hedberg. Måtte hans
dryga arbete ej omöjliggöra hans skrifvande
och hans blygsamhet ej hindra honom
från att uppföra sina skådespel! Någon
gång skall väl en teaterdirektör kunna
lyckas fullt och helt, och då han drager sig
tillbaka själf få en af de applådsalfvor,
hvarmed publiken eljest slösar, när det
gäller scenens folk. Jag önskar att dessa
slutapplåder till Tor Hedberg skola låta
vänta på sig mycket länge, men i tidens
fullbordan höras som när Tor åker bland
molnen.
Af de många svenska pjäser, hvilka
uppförts under vårsäsongen, har jag ej
hunnit se alla. Vissa ha ej stått ut med det
skarpa rampljuset, kanske voro publik och
kritik ej mogna för det nya de bjödo.
De försvunno hastigt. Måhända kunna
Drachmanns ord
Hvad hurtigt svinder
Det stærkest binder
Med alle Minder
Af Sang og Duft
Fot. Kaudem.
TOR HEDBERG.
tillämpas. Trefaldt lyckliga då de som
hunno få se dem!
Ybeck hann jag med, ehuru det, som
skolpojkarna säga, var nära ögat, ty den
gick visst endast fyra gånger.
Den begåfvade och med starkt sinne
för det karaktäristiska försedde författaren
Ludvig Nordström lyckades, trots en mängd
goda smådrag och trots några
välteck-nade figurer, ej att få in den spänning,
som väl ändå är den dramatiska konstens
A och O. Vi kunna gå med på en tafla
utan ämne, utan teckning, utan färg,
ehuru jag gärna ser åtminstone en af dessa
tre saker. Men ett skådespel utan
spänning är omöjligt.
Förmodligen svarar någon: Ja men
det finns spänning, skulle Ybeck få bageriet
och gumman? Sannerligen, då man såg
Ybeck bita Ida i nacken, så trodde man
att bageriet »som ett guldskum dansat
bort på känslans röda lavaström», och det
var spännande nog. Det är tråkigt men
ibland nödvändigt att vara moralist.
Hvad skulle Roosevelt ha sagt om Ybecks
karaktär? Skulle ej denne etiske allvetare
ha jämfört Ybecks kynne med Hjalmar
Söderbergs hjältar, som glida med strömmen,
och med Algot Ruhes Svaga herrar, i
hvilka bardryckerna glida som strömmar?
Emellertid är det för väl att Ybeck åtminsto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
