Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Fersenska mordet. Några ord med anledning af ett hundraårsminne. Af Hilding Rosengren. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
HILDING ROSENGREN
port, under de kritiska momenten
antingen varit efter processionen eller långt
före denna. Trots att han ej sväfvade i
okunnighet om att något kunde inträffa,
har han, då han vid processionens
början funnit önsklig ordning och stillhet,
alldeles insöft sig i lugn och säkerhet.
Ur detta lugn väckes Silfversparre helt
omildt, just som han stannat vid slottet,
af en tillskyndande hingstridare, som sade
sig vara skickad från riksmarskalken med
underrättelse att folket börjat kasta
stenar på hans vagn och att herr
generaladjutanten genast behagade skynda till
hans beskärm. Silfversparre hastade till
det ställe, där Fersens vagn stannat, och
fann hingstridarens sorgliga budskap till
fullo bekräftadt. Han var nu Bartholin
behjälplig att föra Fersen till Hultgrenska
huset. Detta synes inträffat vid pass
klockan Därjämte tillkallades från
Riddarhustorget en vakt, bestående af
en officer, löjtnant Hammarskiöld, en
underofficer och några man; deras antal
uppges olika. Denna vakt kom strax
tillstädes. Löjtnant Hammarskiöld fick
order att med ett par gardister gå upp
i huset och tillse, att ingen obehörig fick
tillträde till det rum, där Fersen befann
sig. Underofficeren med de öfriga skulle
stå framför porten för att hindra folk
att intränga. Dessa försiktighetsmått
upphäfdes emellertid snart, då de utanför
huset posterande gardisterna, som sin
plikt likmätigt ville tillbakahålla folket,
erhöllo kontraorder; generaladjutanten
gaf dem nämligen snart tillsägelse att
ej bruka våld utan lämpa sig efter folkets
vilja. Hade det Hultgrenska huset
genast vid Fersens ditkomst omringats af
trupper, som fått order att i nödfall
affyra några lösa skott, hade måhända
grefven varit räddad. Maningar i detta
syfte hade ej saknats. Då
generaladjutanten begaf sig från slottet till Hultgrens
hus, hade en öfverste Stackelberg hem-
ställt, om det ej vore honom tillåtet att
med sin trupp skingra folket, men
Silfversparre hade afböjt detta, förklarande,
att han skulle tala med folket, då det
nog skulle skingras.
När excellensen kom upp i Hultgrens
hus, hade till en början blott några få
personer funnits där, men snart letade
sig förföljarna väg till hans tillflyktsort.
Att löjtnant Arvid Hammarskiöld, som
med två gardister skulle skydda Fersen,
härför var rätte mannen, har man skäl
betvifla, då man tar närmare kännedom
om hans åtgärder. När Hammarskiöld
med vakten kom upp i öfre våningen af
Hultgrens hus, fann han fore sig i de
yttre rummen en sorlande massa om 20
à 30 personer, som mottogo honom med
rop af: »Hvad skall vakten här att göra?»
Hammarskiöld posterade gardisterna
invid dörren- af excellensens rum och var
äfven på väg att tillsluta denna, då folket,
som alltjämt trängde upp i de yttre
rummen, ropade: »Dörren skall stå öppen,
vi vilja se honom», hvarpå löjtnanten
genast fallit undan och svarat: »För att
göra Eder till viljes skall dörren få stå
öppen, likväl med villkor, att ingen
ofredar hans excellens.» Genom allvarliga
föreställningar sökte han hindra hopen
att intränga i Fersens rum. Men
Ham-marskiölds goda ord uträttade föga, och
det hjälpte ej, att han vädjade till
hopens medlidande: »Hvad skulle väl han,
löjtnant H., taga sig till, om excellensen
allt fort förolämpades.» Man svarade
honom: »Om någon fara efteråt skulle
hända er, skola vi allesamman angifva
oss. Er skall intet ondt vederfaras.»
Strax därefter kastades stenar från
gården mot fönstret i excellensens rum,
hvarjämte från de yttre rummen hopens
ledare, en aktör Lambert, en f. d.
grosshandlare Lexow, bryggaren Törnmark
m. fl. trängde in i Fersens rum. Man
anklagade riksmarskalken att ha anstiftat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
