- Project Runeberg -  Ord och Bild / Nittonde årgången. 1910 /
346

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Fersenska mordet. Några ord med anledning af ett hundraårsminne. Af Hilding Rosengren. Med 9 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

388

HILDING ROSENGREN

vidare skymfas, föras till Rådhuset,
Silfversparre hade föreslagit Kungl, slottet. Så
gjordes genom fönstret samma förslag
till hopen pä gatan, hvartill, enligt
Silfversparre, »skreks ja i flere repriser». Det
troliga är, att endast ledarna lofvat att
skydda Fersen. Huruvida Fersen själf
uttalat som sin önskan att få lämna
Hultgrens hus, som Silfversparre uppger,
är på grund af andra vittnesbörd nog så
tvifvelaktigt. Sedan emellertid
Silfversparre så fått nådigt tillstånd att föra en i
tjänsteutöfning förolämpad statsfunktionär

1 arrest, trots att det ej alls påvisats att
indicier på ett verkligt brott förelåge,
tog grefve Fersen generaladjutanten
under armen, hvarefter den sorgliga
vandringen begynte. Huru mycket de gifna
löftena voro att lita på, visade sig snart.
Knappt hade generaladjutanten med sin
skyddsling kommit genom trängseln i
andra rummet, förrän den senare erhöll

2 à 3 starka slag i hufvudet. På
Silfver-sparres erinran om det nyss gifna löftet
försäkrades visserligen, att marschen
numer kunde fortsättas i trygghet, men
knappt hade Silfversparre med
excellensen kommit i trappan, »som var
både mörk, trång och krokig», förrän
nya slag af käppar föllo öfver den
olyckliges hufvud. Man knuffade och
skuffade riksmarskalken och Silfversparre
så, att båda föllo framstupa i trappan.
Vid detta tillfälle har också Fersen
till sin ledsagare fällt yttranden, som
tyda på att han ej längre hoppades
någon räddning. När emellertid
Silfversparre tillika med Fersen kommit på
benen igen, finner han general
Adlercreutz, som från konseljen på Haga
kommit till hufvudstaden, sitta till häst och
hör honom »med mycken styrka» tala
till folket till stor fägnad för Silfversparre,
som nyss haft så uppmuntrande
erfarenhet om huru vackra ord verka på en
upphetsad pöbel. Adlercreutz’ tal —

äfven han talade liksom förut
Silfversparre till massan med blottadt hufvud —
drog emellertid mängdens
uppmärksamhet så mycket från Silfversparre och
Fersen, att dessa lyckades komma fram
ungefär till Bergstrahlska husets port, snedt
emot det Hultgrenska. Silfversparres
afsikt var att uppnå den på
Riddarhustorget stående gardesbataljonen. En del
af hopen följde också Adlercreutz under
hans ridt åt Kornhamnstorg, hvarför han
betygade sin erkänsla. Om således
åtskilliga aflägsnat sig från passagen till
Riddarhustorget, kommo snart andra
tillstädes, som sökte skilja Fersen från
Silfversparre, hvilket också lyckades,
sedan stenkastning börjat äfven mot den
sistnämnde. Så följde för den olycklige
Fersen ny misshandel, slag af käppar
och sidenparaplyer.

Med möda och under slag och
skuff-ningar kom den olycklige med bistånd
af löjtnanten A. G. v. Dliben,
understall-mästarna Schulz och Ehrengranat samt
kammartjänaren Souplet fram till general
Vegesack, som satt till häst vid början
af Riddarhustorget, äfven han med hatten
i hand. Men generalen, som då ej hade
något att befalla, endast såg med lugna
blickar, om ej den väpnade styrkan skulle
ingripa. Uppmaningar i detta syfte hade
ej saknats, men vederbörande befäl
hade sagt sig sakna order härtill. Snart
slets Fersen från general Vegesack, men
några behjärtade män, särskildt de
ofvannämnda Düben, Schulz och Ehrengranat
lyckades under egen lifsfara ledsaga
Fersen in mellan leden af den på torget
med ryggen mot Riddarhuset uppställda
bataljonen af Svea garde. Några
gardister sökte på anmodan hejda den
påträngande hopen och fällde bajonetterna,
men det högre befälet kommenderade,
att de fällda bajonetterna skulle läggas
på axeln. Enligt en uppgift af
Ehrengranat hafva likväl några gardister åt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:51:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1910/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free