- Project Runeberg -  Ord och Bild / Nittonde årgången. 1910 /
348

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Fersenska mordet. Några ord med anledning af ett hundraårsminne. Af Hilding Rosengren. Med 9 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

348

HILDING ROSENGREN

gården, hvarom han meddelade konungen
underdånig rapport. Nu först, när
mordet redan var begånget, lät Silfversparre
utdela skarpa skott åt manskapet. När
generaladjutanten inställde sig på
Rådhusgården, där Fersens lik, nästan
alldeles naket, kvarlåg, möttes han af det
kringstående folkets skrik, att liket borde
föras till galgbacken att där begrafvas.
Häremot gjorde Silfversparre, naturligtvis,
föreställningar, och när en tillräckligt
stark bevakning hunnit komma, fördes
liket in i ett rum i Rådhusgränden,
hvarifrån det mot aftonen transporterades
till Fersens egendom Steninge i Uppland.
Under det att Silfversparre stod och
underhandlade med folket på Rådhusgården,
hade en okänd person på fleres anmodan
lämnat generaladjutanten den mördades
guldur med föreskrift, att detta skulle
säljas och pengarna utdelas åt de fattiga.
Silfversparre hade ej funnit skäligt att
taga reda på öfverbringarens namn.
Härunder hade generaladjutanten Suremain,
som genast vid åsynen af uppträdena
vid Hultgrenska huset — de påminde
honom om skräckscenerna i början af
franska revolutionen, till hvilka han varit
ögonvittne — ilat till Haga att
underrätta kungen, därifrån återkommit med
konungens order till Silfversparre att
använda alla medel, som stode i hans makt,
till lugnets återställande. Silfversparre
vägrade emellertid att låta trupperna
rycka fram under förebärande att
konungens order ej vore nog positiv. Han
föredrog att använda sin gamla
bepröfvade metod att förmana de mot de
patrullerande soldaterna alltmer påträngande
massorna, som skockade sig på
Riddarhustorget, på Munkbrogatan, St. Nygatan
och Myntgatan äfvensom på Stortorget,
Storkyrkobrinken samt Smed- och
Västerlånggatorna. Uppmaningar hördes, att
ännu åtskilliga högre ämbetsmän borde
uppoffras (man nämnde särskildt grefve

Fab. v. Fersen, exc. Ugglas, Klingspor
och Adlercreutz, dessutom grefvinnan
Piper och doktor Rossi), vidare borde de
förmögnas hus plundras, nedrifvas eller
brännas. Adlercreutz, som kommit till
Riddarhustorget, fann emellertid, att
foglighet ej längre uträttade något, och gaf
order om en division 6-pundiga kanoner
till Riddarhustorget. Därefter lät han
Lifgardet till fot sätta sig i marsch, hvarvid
folket under knorr och knot lämnade
torget, och dit ledande gatumynningar
tillspärrades. Vidare sändes trupper till
slottet och Fersenska huset, hvarjämte
de främmande ministrarna erhöllo
skyddsvakter. Detta skedde vid 3-tiden på
e. m. Emellertid återvände kungen, då
Suremain för andra gången rest till Haga
att underrätta om faran, till hufvudstaden,
där statsråd hölls vid 4-tiden, då konungen
bl. a. beslöt, att en proklamation skulle
utfärdas att lugna folket. Under tiden
hade folkmassan blifvit allt djärfvare.
Särskildt skockade sig hurrande och
skränande hopar kring slottet, och vid Gustaf
Adolfs torg hade massan inlåtit sig i
handgemäng med patrullerna. Men först
sedan förnärmelserna mot patrullerna en
god stund försiggått och
öfverbefälhafva-ren general Adlercreutz personligen blifvit
öfverfallen, finner den senare sig
föranlåten att låta afdelningar af Lifgardet till
häst och Svea lifgarde rycka fram med
befallning att möta våld med våld,
hvarvid Kyrkobrinken och andra till slottet
ledande gator rensades. En och annan
stupade för soldaternas kulor, och
åtskilliga sårades. På liknande sätt
återställdes äfven lugnet på norra stadsdelen.

Att talet om att mörda alla högre
tjänstemän ej var tomt hot, hade visat
sig på e. m. När Skjöldebrand, som
vid dagens konselj å slottet på
förordnande mottagit öfverståthållareämbetet,
vid 5-tiden skulle gå till Rådhuset, dit
magistraten och de femtio äldste voro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:51:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1910/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free