Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Fersenska mordet. Några ord med anledning af ett hundraårsminne. Af Hilding Rosengren. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERSENSKA MORDET
351
PÅ VAXHOLMS FÄSTNING UNDER GREFVINNAN PIPERS VISTELSE DÄRSTÄDES.
AKVARELL AF DUC DE PIENNE. Tillhör fröken Emilie Piper å Löfstad i Östergötland.
vida mer framträdande grefvarna Ruuth
och De la Gardie, berodde därpå att
dessa senare då ej voro i hufvudstaden.
Härmed är ingalunda sagdt, att man
hade för afsikt, att Fersen skulle
långsamt pinas ihjäl; hvad man åsyftat, var
att genom en bullersam
pöbeldemonstra-tion injaga vederbörlig skräck hos
motpartiet. Regeringspartiets lömska taktik
några månader senare mot G. M.
Armfelt visar, att man ej var så nogräknad
om medlen, då det gällde att komma en
politisk motståndare till lifs.
Under pöbeloroligheternas tidigare
skede hade ordningsmakten jämte
militärstyrkan iakttagit en sådan passivitet, att,
såsom en utländing, * själf ögonvittne
till händelserna, säger, »det ej var minsta
tecken till att man i Stockholm kände
* R. Nyerup: Rejser till Stockholm. Nyerup,
den bekante danske biblioteksmannen och
historikern († 1829), företog sommaren 1810 en
studiefärd till Stockholm.
till något, som kallas polis».
Förhållandet tyckes endast kunna förklaras däraf,
att Silfversparre och Adlercreutz haft
uppfattningen, att trupperna ej vore att
lita på, men när soldaterna omsider fingo
order att rycka fram, visade de, som
Adlercreutz intygar, både vilja och
förmåga att möta våld med våld. Får man
döma af Adlercreutz’ uttalande skulle
vederbörande vant sig vid att från
allmänhetens sida tåla åtskilligt utan att
ingripa af fruktan för följande ansvar.
Det vore osäkert, om man enligt nyare
författningar ägde att, utan särskilda
order, skjuta skarpt på svenska
medborgare. Det är också möjligt, att kungens
order gått ut på att undvika
blodsutgjutelse, hvaremot Karl XIII
verkligen lär ha manat vederbörande till
vaksamhet. Att konungens order i hvarje
fall ej af Silfversparre eller Adlercreutz
uppfattats som befallning om truppernas
ovillkorliga passivitet, framgår af dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
