- Project Runeberg -  Ord och Bild / Nittonde årgången. 1910 /
360

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Edward VII. Af C. J. Engström. Med 12 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

c. j. engström

360

ske». Man minns hur den lyckligaste
stunden i Bismarcks lif var den, då han
sköt sin första hare.

Och så hade han ändtligen lärt ut
och fick vara »mogen» vid
mannaålderns gräns, när den gamla drottningen
dog i början af år 1902. Den
oförlikneliga uppfostran var slut, nu skulle vi
få se resultatet. Mycket var det nog
ingen som väntade sig af legendens
spelare och bonvivant. Men sällan har
världen upplefvat en angenämare eller
obehagligare öfverraskning, angenäm
för England och dess vänner,
obehaglig för vedersakarna. Hans första
inflytande anses ha gjort sig gällande i den
sydafrikanska frågan till förmån för en
moderat fredspolitik mot boerna,
hvilka underkastade sig frampå våren.
Så drägliga villkor har väl aldrig ett
underkufvadt folk fått af segraren. Och
sådana följder af ett förbittradt raskrig
som den sydafrikanska union, hvilken
nyss fått sin första ministär, har
världen aldrig förut skådat. Det är en ny
anda och en ny styrelsekonst som
britterna därmed infört på jorden —
fredsstif-tande och imperialism i oupplöslig
förening. Och därmed är innebörden
angifven i hela Edward VII:s kungagärning.
Han hade varit vida omkring i världen
och lärt sig inse relativiteten eller
intigheten i många fördomar, styrkan och
segheten i andra. Hans naturligt
människovänliga läggning gjorde honom
benägen för att där så var möjligt och
med hans lands intressen förenligt bryta
udden af förefintlig bitterhet och
skrankorna af förutfattade meningar, som
haft sin tid och blifvit meningslösa.
Frihet för honom till sådan verksamhet
fanns endast i någon mån på det
utrikespolitiska området, och där fann han
sin uppgift. Han hade lagt sina
grundstenar på skilda håll, och nu började
han bygga.

Under hans långa sextiåriga mognad
hade väldet utbredt sig på ett sätt som
ingen kunnat ana. Det var många gånger
större än cesarernas imperium, och
det var ett välde af fria män i fria
stater. »Länge nog», säger Morning
Post, »hade det varit lif i dess hufvud
och i dess lemmar. Men det hade icke
haft medvetande om sig själf som en hel
organism, dess hjärta, dess känsla hade
ej vaknat. Men nu hade det hunnit sin
mogenhet och blifvit varse sin egen
tillvaro.» Hvad som väckte samkänslan
var bland annat de andra makternas
sträfvan efter nytt landområde. Ett ifrigt
jäktande efter sådant vidtog, hvarvid
man gjorde den ledsamma och
öfverraskande upptäckten att England redan hade
de fetaste bitarna i de bästa klimaten, att
allt som återstod var dödande
sumpmarker och ofruktbara öknar.
Upptäckten mildrade ej den gamla afvogheten
mot öriket. Under boerkriget var det
glänsande isoleradt åt alla håll, åt de
flesta håll omgifvet af skadeglad
fientlighet. Vi veta att Tyskland tagit
första steget till diplomatiska
underhandlingar som åsyftade en samlad
europeisk stormaktsaktion för boerna.
Frankrike våndade sig ännu under smärtan
från Fashoda, och Ryssland var
naturligtvis inte den som skulle riskerat ett
krig på lif och död för att bespara den kära
medtäflaren en förödmjukelse. Den
tillämnade påtryckningen gick dock om intet,
de engelska vapnen hade småningom fått
öfvervikten, och på fastlandet nöjde man
sig med att knyta näfven i fickan.

Det förelåg två uppgifter: Riket
måste söka att sluta sig tillsammans, och det
måste söka komma ut ur sin isolering
för att möta de uppdragande farorna.
Sedan konungen hämtat sig efter en svår
sjukdom, som fördröjde kröningen och
inskränkte högtidligheterna vid denna,
var han beredd att ägna sig åt det sto-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:51:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1910/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free