Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjunde häftet
- Dmitri S. Meresjkovski. En modern rysk religionsfilosof. Af Kristoffer Benzow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DMITRI S. MERESJKOVSKI
En modern rysk religionsfilosof
Af KRISTOFFER BENZOW
I Meresjkovskis jätteverk,
romantrilogien »Kristus och
Antikrist,» skymta vi bak personer och
händelser konturerna till en
säregen filosofi. Vi känna på oss, att författaren,
då han för oss upprullar dessa storartade
kulturmålningar i romanform, har ett
bestämdt mål i sikte, ett ord, han vill säga
sin samtid, en sanning, han vill låta oss
läsa fram ur häfdernas blad. Redan i första
delen »Gudarnas död» (Julianus affällingen),
där han som kanske ingen före honom
tecknat den antika världens solnedgång, ger
han oss i de religionsfilosofiska samtalen
grundtemat till sin spekulation. »Hvarför
skulle hedningen hata galiléern? Närmade
sig icke Hellas’ vise hans lära? Han
älskade barnen, friheten, gästabudets gamman
och de hvita liljorna. Det är vi som
affallit från honom. Din förbannelse ligger
just däri, att du måste älska honom, och
då du kämpar mot hans namn, är du hans
ande närmare än de, som med läpparna
allena ropa: Herre, Herre.» Och sedan
har han i sitt stora arbete om Tolstoj och
Dostojevski gått detta problem närmare in
på lifvet. Från den psykologiska analysens
hemligaste lönstigar söker han sig —
ständigt med dissekerknifven i hand — fram
till de höga utsiktspunkter, hvarifrån han
värderar och dömer. Ännu i sina sista
verk: Eviga följeslagare, Borgare och
plebejer[1], Gogol och djäfvulen är det samma
tema, Meresjkovski — alltjämt utifrån den
kritiska analysen af de respektive
författarepersonligheterna — söker afvinna nya
synpunkter. Han tycker sig skönja den
första gryningen till en ny tid, då Kristus
och Antikrist, d. v. s. det gudomliga och
mänskliga, anden och köttet, skola uppgå
i en högre enhet. Han profeterar om en
harmonisk förening af »titanens kraft och
galiléerns kärlek, den trotsige Prometeus
och den blide Kristus». —
Klarast och mest koncentrerad finna
vi Meresjkovskis religionsfilosofi i
ingressen till »Tolstojs och Dostojevskis religion».
»Hela denna bok är endast ett försök att
medelst ett lefvande och oss närastående
exempel formulera en fråga af den för
mig djupaste vikt, nämligen frågan om
möjligheten af en förening af
kristendomens två motsatta poler — andens helighet
och köttets helighet. Den historiska
kristendomen har endast förmått fatta den ena
af dessa poler: andens helighet. Den har satt
likhetstecken mellan andligt och okroppsligt
och gjort denna blodlösa fantom till det
rena, goda och heliga. På samma sätt
har den förkristna hedendomen (M. tänker
väl närmast på grekerna) upphöjt köttet på
andens bekostnad: sökt efter köttets
helighet, men ej nått målet. Båda dessa
ensidigheter ha framkallat en djup tveklyfving,
en olöslig motsägelse mellan ande och kött.
Antiken gick under på den motsägelsen,
och kristendomen skulle också skrida mot
sin upplösning, om dess historiskt
framträdande former uttömt dess inneboende
[1] Här angifvas de namn böckerna bära i svensk
öfversättning. Borgare och plebejers ursprungliga
titel är »Pöbelväldets anlopp».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:51:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1910/0415.html
