Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Dmitri S. Meresjkovski. En modern rysk religionsfilosof. Af Kristoffer Benzow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komma, då de lika klart skola se också den
andra hälften af denna lära; bakom den
förste redan uppenbarade Kristus skola de
se den andre, ännu fördolde, bakom
dufvoenfalden ormens klokhet, bakom ödmjukheten
och ringheten makten och härligheten.»
Hur förhåller det sig nu först och främst
med denna Kristustolkning? Hvad den
»moderna teologien» sträfvat till, är just att
i opposition mot traditionalismen tränga
fram till mänskan Jesus. Jag tror, att den
nu äfven bör göra front mot ett annat håll,
då ett visst slag modern mysticism tar hand
om Kristus, söker rycka honom ur den
historiska miljön och åter skapa en symbolisk
dimfigur. Vi få inte glömma, att
grundtemat i Jesu lif var kampen mot synden
— det onda — som en personlig makt och
kärleken till Gud och nästan i och genom
personligt samlif. Icke enhet, utan
samfund är hans lösen. Det är en
»personlighetsmystik» med klara, enkla linjer, han
gifvit oss. För honom låg ej det onda
djupast i »köttet», och de, som tro att
köttets dödande är vägen till lifvet, ha inte
förstått hans innersta väsen. Det är
denna sanning, Meresjkovski förkunnar som
sin nya lära — »ljuset från östern», som
Dostojevski tände och han själf vill föra
ut bland mänskorna. Han ser klart, att
det i kristendomens princip ej råder någon
oförenlig motsats mellan kött och ande,
men att man långt före honom kommit till
denna insikt, att det t. ex. i kristna kyrkan
lefvat en man vid namn Luther, tycks han
förgäta. Ej heller följer häraf, att kött och ande
voro likvärdiga för Kristus. Det är sant,
att aldrig hvarken förr eller senare har till
den grad den djupaste själfförnekelsen blifvit
ett med den högsta själfhärlighet. Och
så tillvida är Kristus syntesen för alla
tider. Att i lidandet för andra vinna —
sig själf, det är »korsets hemlighet» —
den djupa paradoxen, Kristus gifvit i arf
åt mänskorna att tolka: Den, som gifver
sitt lif, han skall äga det. Men jag tror,
vi få akta oss att i ovist nit pressa in
Kristus i en eller annan modern formel.
Hans personlighet kan lätt gå sönder för
oss på det sättet. Och det är denna, vi
framför allt behöfva ta vara på. »I den
förbarmande kärlekens gestalt har Jesus visat
oss Gud, icke blott så lärt oss om Gud,
utan uppenbarat honom i sin person, i sitt lif,
i sin död. Och därför är han den utkorade,
den ende och evige medlaren mellan Gud
och mänskligheten.» (Friedrich Paulsen.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
