Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Omar Khayyams lif och verk. Af Edward Fitz Gerald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
edward fitz gerald
ökandet af sina kunskaper på alla områden,
men förnämligast inom astronomin, hvari
han blef i hög grad framstående. Under
Malik Schahs sultanat kom han till Merv,
blef mycket ärad för sin omfattande
lärdom, och sultanen lät hedersbe visningar
regna öfver honom.»
När Malik Schah beslöt låta reformera
den persiska kalendern, var Omar en af
de åtta lärde, som kallades till detta värf,
hvars resultat blef æran Jalåli (så kallad
efter Jalal-ul-Din, ett af sultanens namn,
sen tideräkning» säger Gibbon, »som i
noggrannhet öfverträffar den julianska och
närmar sig den gregorianska stilen».
Äfvenså är Omar Khayyåm författaren
till de astronomiska tabeller, som bära
titeln »Ziji-Malik-Schahi», och hans på
arabiska skrifna algebra har för ej så länge
sedan (1851) blifvit öfversatt och utgifven
på franska.*
Dessa allvarliga studier utgöra
antagligen, i förening med hans verser, Omars
enkla lifs arbete och »händelser», och
säkert är, att hans verser, ehuru lyckligtvis
till antalet färre än andra persiska poeters
— och kankända rätt flyktigt nedskrifna —
icke äro resultatet af en flyktig tankegång eller
öfvergående känslor. Kanske förströdde han
sig dessutom med en smula
trädgårdsskötsel eller jordbruk, ty han talar ofta om
»plogens bill», på hvilken han älskade att
hvila ut med sin divan af verser, sitt
brödstycke och — sin vinflaska,
Hans takhallus eller poetiska namn
»Khayyåm» betyder »tältmakare», och det
sägs, att han en tid utöfvat detta yrke,
måhända innan Nizäm-ul-Mulks frikostighet
gaf honom oberoende. Många andra
persiska skalder härleda sina namn från
yrkesbeteckningar, sä hafva vi: Attär,
»drogis-ten», Assar, »oljepressaren», ehuru kanske
dessa namn blott, liksom t. ex. Smith, Ar-
* I själfva verket är Omars stora betydelse
som matematiker höjd öfver allt tvifvel. Den första
systematiska klassifikationen af 3:dje grads ekvationer
är Omars förtjänst, ehuruväl han ej genom kalkyl
utan grafiskt genom begagnande af skärningar
mellan koniska sektioner sökte lösa dem. Han torde
ock hafva varit en af de första, och kanske rent
af den förste, som kände utvecklingen af det s. k.
»Newtonska» binominalteoremet, hvilket eljes ofta
antages först hafva gifvits — ehuru under annan
form är hos Newton — i det kinesiska arbetet
»Tschu-schi-kih» eller »De fyra elementens dyrbara
spegel» af år 1303, således långt efter Omars död.
(Öfvers, anm.)
cher, Miller (Miiller) etc. äro minnen af
ett yrke inom en viss släkt. Omar själf
hänsyftar på sitt namn i följande rätt
osammanhängande rader:
»Khayyäm, som sytt på vetenskapens tält,
men föll i sorgens ässja, där sig bränt,
hans lefnads tältrep ödet skurit af
—-på hoppets marknad han för intet sålts.»
Det återstår blott en anekdot att
omtala om hans lif — och denna hänför sig
till dess slut —, hvilken förekommer i den
anonyma inledning, som stundom föregår
hans poem. På persiska har den aftryckts
i tillägget till Hyde’s »Veterum Persarum
Religio» sid. 499, sålunda: »I de gamles
krönikor står skrifvet, att denne de vises
konung, Omar-al Khayyämi, dog i
Nischä-pür år 517 efter Hegira (d. v. s. 1123
enl. vår tideräkning); i vetenskaperna stod
han utan like, ett föredöme för sin
tid. Khwåjah Nizåmi från Samarkand, som
varit en af hans lärjungar, berättar följande:
— Ofta brukade jag samtala med min
lärare Omar Khayyåm i hans trädgård, och
en dag sade han till mig: »Min graf skall
gräfvas, där nordanvinden kan strö rosornas
blad däröfver.» Jag undrade öfver dessa hans
ord, dock visste jag väl, att från hans mun
inga obetänkta ord föllo. Många år
därefter, när jag råkade besöka Nischåpür,
sökte jag upp hans sista hviloplats, och se!
jag fann den just vid utsidan af en
trädgård, och träd, som dignade under frukter,
sträckte sina grenar ut öfver muren, och
andra läto blommor regna ned på
grafste-nen, som försvann under dem.»
Och så långt kunna vi utan att sväfva
för vidt följa skildringen i »Calcutta Review».
Ehuru sultanen »lät hedersbevisningar
regna öfver honom», gjorde Omars
epiku-reiska djärfhet i tanke och tal, att han
betraktades med rätt tveksamma blickar
af det samtida Persien. Han säges hafva
varit särskildt hatad och äfven fruktad af
sekten (partiet) Sufi, hvars religiösa bruk han
förlöjligade, och hvars troslära i verkligheten
knappt innehöll mycket mera än Omars egen,
om man bortser från den mysticism och
formella anslutning till islamismen,
hvarunder den sökte skydd, men som Omar
försmådde. Och deras poeter, Häfiz
inberäknad, lånade, ehuru de näst efter Firdüsi
äro de mest betydande i den persiska
litteraturen, mycket obesväradt af Omars mate-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
