- Project Runeberg -  Ord och Bild / Nittonde årgången. 1910 /
436

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Kvinnorna i Byrons lif. Af Karl Warburg. Med 8 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

436

karl warburg

lade den, »sirapsmånaden» tillbragtes på
svärfaderns landtgods. Hustrun hade
aldrig sett sina föräldrar så lyckliga, fadern
skulle velat dyka ner till sjöbottnen för
att hämta fisk åt Byrons middag.

Emellertid flyttade det nygifta paret
snart in till London, och här började de
ekonomiska förhållande vålla svårigheter.
Då Byron ansågs ha gjort ett godt parti,
strömmade kreditorerna till, och den
ena utmätningen efter den andra
försvårade lugnet och trefnaden. Byron hade
försökt sälja Newstead Abbey; det hade
icke ännu lyckats. För sina skrifter tog
han vid denna tid ännu icke betaldt eller,
rättare sagt, han skänkte bort arvodena,
då han ej som pär ville låta betala sig
för sitt andliga arbete. Han dref det
kanske som »sport» och ville ej tyckas vara
»professional».

Lady Byron torde med all sin stelhet
och sitt något fariseiska väsende ha haft
många verkligt goda sidor, och Byrons
syster säger i ett bref kort efter
giftermålet, att det var en lycka att Byron fått
en sådan lady Byron, »den mest
fulländade person hon sett».

Men hon tyckes nästan ha varit
något för fullkomlig för den orolige lorden.

I dec. 1815 föddes en dotter Ada
Augusta, till hvilken Byrons syster, Mrs
Augusta Leigh stod fadder. Byron var —
skrifver systern till Byrons intime vän,
prästen Hodgson — full af glädje, men
tillägger, att vännen måste komma in till
staden med det första utan att synas
därtill vara uppmanad. Det var alltså
något spöke i det Byronska hemmet, som
borde bortbesvärjas. Byron var vid
denna tid i hög grad hysterisk. Redan en
månad efter barnets födelse, i januari 1816,
reste hans hustru på Byrons uttryckliga
önskan eller i hvarje fall med hans
fullständiga gillande tillika med barnet hem
till föräldrarna, och meningen var, att
Byron skulle följa efter, så snart han fått

sina affärer ordnade. Det framgår till
fylles af ett hustruns bref till honom, som
börjar med smeknamnet »Dearest Duck»
— »söta anka» — och undertecknas med
»din mest älskade Pipping,» ett
smeknamn som åsyftade hennes äppelröda
kinder. Däri hälsas särskildt »thegood goose»,
Mrs Leigh, och det sägs att »pappa
längtar efter att snart se familjen komplett».

Men redan några dagar därefter
kommer svärmodern tillika med familjens
onda ande Mrs Clermont till London för att
vidtaga mått och steg till en skilsmässa,
och då Mrs Leigh yttrade att manju
härigenom kunde riskera att Byron gjorde
slut på sin existens, svarade lady
Mil-banke, att »det vore så mycket bättre;
det vore inte bra att sådana män lefde.»
Byron fick emellertid vid detta tillfälle
intet veta, men i början af februari mottog
han ett bref från svärfadern, helt
annorlunda än det skämtsamma, som hustrun
hade bebådat skulle komma från denne.

Det innehöll begäran om skilsmässa
i vänlighet. Byron förstod icke detta.

Han skref tillbaka, att han icke visste
sig ha behandlat hustrun illa, hon kunde
väl ha sett honom dyster, ja våldsamt
häftig, men hon visste orsaken. Han skref
ock till hustrun och begärde förklaring,
och likaså hans vän Hobhouse. Det vill
synas af kammarfruns Mrs Fletchers
vittnesmål som om lady Byron till en början
vacklat och varit förtviflad öfver sitt löfte till
föräldrarna att skiljas. Men sedan hon
i bref till Byron förklarat, att fadern
handlat med hennes samtycke, förblir hon
obeveklig, omtalar de oförrätter hon lidit från
hans sida, det elände hela hennes
äktenskap varit.

Motsatsen mellan hennes kärleksfulla
smeknamnsbref af 16 januari och det
kyliga, afvisande brefvet af 6 februari är
rent häpnadsväckande. Ingen skulle
kunna tro, att den »älskade Pipping», som
skrifvit det förra brefvet till sin »söta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:51:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1910/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free