Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Koloristiska kriterier. Af Klas Fåhræus. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45°
klas fåhræus
Och icke nog med att de starka
lokalfärgerna äro harmoniskt jämnvägda.
En upplösning af det hårda ackordet
i en löpande skala af förtoningar är ej
mindre af skönheten påkallad, om
kompositionen skall bli doftande stämd och
besjäladt buren. —
Denna enhet i stämningen köpes
stundom alltför lätt. Så uppnådde Whistler
en pärlgrå ton, han i regel sökte,
genom att ständigt bryta sina färger
(cinnober icke undantagen) med en skymt af
svart. Och en svensk målare berättade
mig en gång, att han uppfunnit den
bekväma metoden att för hvarje ny tafla
tillreda en särskild generalton, med
hvilken han i stämningens intresse sedan
utlakade samtliga lokalfärgerna.
Till försvar för denna metod kan
visserligen anföras, att de slöjor, hvari
luften insveper föremålen, i ett gifvet
ögonblick ju alla ha samma färg, endast
efter afståndet skiftande i tunnare och
tätare. Men naturen visar konstnären
också andra utvägar för att bereda en
smältande enhet åt sina stämningar, utan
att de därför behöfva förlora sig i det
enformiga.
Bland annat betjänar sig tonmålaren
gärna af spèglingar, som genom sina
förtonande upprepningar förbinda
kompositionen. Hvilken nyanserad vinst drar
t. ex. landskapsmålaren icke af
skogskonturens upplösning i den mystiskt
förklarande tjärnen. Och en gammal
resurs för Venusmålarna har alltid varit
att som staffage insmussla en spegel,
som, framhållen af en eller annan
amorin, ur bakgrunden kastar erotiska
slängkyssar åt karnationen.
Af vikt för det smältande föredraget
är också att målaren iakttar det
komplement-färgs-skimmer, som under för öfrigt
gynnsamma omständigheter starka
lokalfärger sprida öfver sin omgifning. Grönt
framkallar ju i ögat en reaktion af rödt,
hvarför äfven himlen sedd genom
gluggarna af en trädkrona verkar mera violett
än blå. Och när Murillo i en målning
af det rosiga Kristus-barnet låter en skymt
af grönt inspela i det hvita linne,
hvarpå det hvilar i madonnans sköte, så
smälter färgen för ögat så sött som på
tungan en af Sevillas berömda konfityrer.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
