Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Porträtt af Erik Gustaf Geijer. Af G. Göthe. Med 8 bilder - Förskingringens män. Af Hugo Gyllander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUGO GYLLANDER
är buttert; se på den fixa, allvarsamma
blicken samt den karaktäristiska breda
munnen med dess framskjutande
underläpp. Det är en trott gammal man som
sitter framför oss, men en trött
kraftfull man, — något af hvad Fredrika
Bremer en gång kallade Geijers
»bondelika enkelhet och duktighet» — och det
är så mycket personligt tycke i hans min
och hela gestalt! Icke inför något annat
Geijersporträtt har jag fått så lifligt
intryck att stå inför den verklige Geijer.
FÖRSKINGRINGENS AÄN
AF HUGO GYLLANDER
Se’n långa, tunga sekler
de irra hemlöse än,
de tolf förjagade stammar,
den stora förskingringens män.
De vandra spridda bland folken,
de äga ej fäste och grund,
och främlingskapet de bära
från vaggan till dödens stund.
Ty mellan dem och världen
flamma, som irrskens brand,
en lockande hägrings gestalter,
syner från annat land.
Och bakom de lätta syner
får allt ett främmande skick:
då famla händerna tafatt,
och då irrar deras blick.
Men världens infödde herre
och tidens kloke son
han skådar främlingens felgrepp
med öfverlägset hån.
Hvad vet han om längtans oro,
om kval, när drömmen brast!
Han finner jorden säker,
han känner marken fast.
Hvad vet han om hemlös suckan,
om Herrens vredes brand!
Hvad vet han om hvilans sötma
långt bort, i ett annat land!
Dock hellre ständigt gäckas
och alltid gripa fel,
om endast ett hopp, en aning
må bli den ensammes del.
Och hellre ständigt vandra
genom rifvande törnesnår,
om endast en glimt af landet
man stundom skåda får. —
Må jordens infödde söner
bo trygga och lyckliga än. —
Men mitt hjärta är helt med eder,
med eder, förskingringens män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
