Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - 1800-talets svenska språkforskning. Af Ruben G:son Berg. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548
ruben g:son berg
AXEL KOCK.
Mårten Birger Rickert, representerade
i sin forskning bestämdare än
föregångaren den jämförande språkvetenskapen. Med
dessas lärjungar, generationen från 1850,
kan man säga att det vetenskapliga
studiet af vårt modersmål inträder i ett nytt
skede och tar större omfattning än förr,
samtidigt som en ny lärostol, till namnet
enbart för svenska språket, inrättas i
Uppsala.
Rydqvists förnämste lärjunge,
professorn i Lund Knut Fredrik Söderwall (f.
1842), fullständigade hans verk genom att
ge ut dess sista, efterlämnade, del, och
äfven genom sitt korta, koncisa
»Hufvud-epokerna af svenska språkets utbildning»,
1870, hvarigenom vi för första gången
fingo en vetenskaplig öfversikt af vårt
språks utvecklingsöden. Efter att
ytterligare ha författat några smärre arbeten,
öfvergick Söderwall till lexikografiska
arbeten och har som ordboksförfattare och
-utgifvare åstadkommit det betydelsefullaste
och största, som 1800-talet gifvit oss.
Söderwalls sedan 1884 utkommande stora
»Ordbok öfver svenska medeltids-språket»
GUSTAF CEDERSCHIÖLD.
nalkas nu sin fullbordan och torde vara
vår fullständigaste, liksom vår nyaste
fornsvenska kunskapskälla. Sedan 1893 är
Söderwall dessutom hufvudredaktör för den
af Svenska akademien bekostade stora
»Ordbok öfver svenska språket», som
ef-rer mer än hundra års förberedelser nu
kommit till stånd och af hvilken snart
fyra band äro fullbordade. Om den
utomordentliga betydelsen af detta väldiga
företag kan det inte råda mer än en
mening, liksom om de oerhörda svårigheter,
som äro förknippade med detsamma.
De fyra professorerna Fritz Läffler (f.
1847), Gustaf Cederschiöld (f. 1849),
Axel Kock (f. 1851) och Adolf Noreen
(f. 1854) beteckna en långt fastare metod
och ett lång mera energiskt fackmanskap
än föregående forskare. Det är om dem
och deras samtida som den berömde
Hermann Paul säger: »I nyaste tid har
genom en rad af yngre lärda den svenska
och fornnordiska filologien tagit ett
betydande uppsving. De språkliga
forskningarna ha trädt i förgrunden, och man
söker fylla de högsta fordringar, som språk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
