Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Fabler. Af Hugo Gyllander - Svanen och kråkan - Näktergalens natt. Ur Chantecler. Af Edmond Rostand. (Från fjärde akten). Öfversättning af Sigrid Lidströmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
näktergalens natt
601
den med kroppen som en anka, ty det
göra alla svanar. Men kråkan jublade:
— Aha, jag kunde väl tro det! Hon
går som en anka!
Och hvad man än säger, har kråkan
ännu ständigt samma omdöme till hands:
— Hon går som en anka!
Må man tala om svanens strålande
fjäderskrud, om hennes ståtliga hållning,
hennes furstliga rörelser i vattnet — det
betyder ingenting för kråkan, det är
oväsentliga saker, som ej ha vidare att göra
med skönheten. Men kråkan har en
gäng skådat henne på stranden, och se,
gången är något väsentligt. Det är den,
man dömer efter, säger den ruggiga
kritikern och mumlar med belåtenhet och
djupt förakt:
— Fy tusan, svanen gàr som en
anka!
näktergalens natt
UR CHANTECLER
AF EDMOND ROSTAND
(FRÅN FJÄRDE AKTEN)
I skogen. Näktergalssången ljuder i den
månskenslysta natten, växlande med
paddornas kör.
Min sång ... där ryms all fröjd, allt kval,
mitt öga speglar lifvets källa.
— Vi paddor ä’ från kärrets dal! —
Lif... död hvar drill — jag har ej val!
Men sångens flöden evigt välla . . ,
— Uff, våra hudars tjocka skal! —
Sången segrar öfver de flyende
paddornas bortdöende röster. Men den höres
ej längre i förnimbara ord, det är endast
toner — långa, klara, underbara drillar.
CHANTECLER, omedvetet fallande in i
näktergalssångens rj’tm:
Ja väl! Min kopparröst är skral
mot denna strupes silfverkälla.
Sjung! — Paddors släkt...
paddornas refräng, borta i buskarna:
.. . från kärrets dal!
CHANTECLER:
har flytt. De gå — lögn, list, förtal! —
att i en häxas kittel svälla,
så spricka deras . . .
paddornas refräng, förlorande sig på afstånd:
. . . tjocka skal!
chantecler ?
Att lyss till dig, o näktergal,
att dricka tonerna som kvälla,
jag skogens djur i skogens sal
ser samlas —- samlas utan tal!
Där lopp en hind på fötter snälla . . .
i hennes spår en varg sig stal.
Se, ekorrns skutt i månlyst al! —
De tystnat, dessa röster gälla,
och ekot dör kring berg och . ..
paddornas refräng i ett sista svagt återljud:
. dal!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
