- Project Runeberg -  Ord och Bild / Nittonde årgången. 1910 /
616

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Lyrik och epos. Af Anna Maria Roos. Med 1 bild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6io ANNA MARIA ROOS

ter, men efter en tid af bittra erfarenheter
därute — hvilka dock härdat och stärkt hans
ursprungligen alltför veka natur— återvänder
till fädernegården, gifter sig med prästens
dotter, blir »kommunalpamp», grundar en
folkhögskola, får riksdagsmandat, kallas
under krisåret 1905 af konung Oscar II till
enskild rådplägning och får till sist plats
vid konungens rådsbord. Det bäst
lyckade i denna diktcykel synes mig vara den
del som handlar om Amerika; det är kraft
och kläm i somliga af dess skildringar, en
vek och gripande innerlighet i andra. Några
naturstämningar från landet kring
Gullmare-fjorden äro också vackra, likasom äfven
vissa, partier af den unge Måns Mattssons
kärlekssaga.

Men författaren undgår icke helt och
hållet den svåra stötesten, hvilken alltid
ligger på lur för den som i versens form
skildrar nutidslif: att allt emellanåt sjunka
ned till platthet. Kanske finnes det icke
mer än ett sätt att undgå den faran — det
som användes af genrens egentlige
skapare, Byron, och efter honom af
Paludan-Müller m. fl. — att alltid slå an en lätt
gäckande ton, så snart ej den tragiska
eller romantiska är på sin plats. Den lätta
ironien passar emellertid icke in i det helt och
hållet allvarliga ämnet för ifrågavarande
dikt och torde ej heller ligga för förf:s
temperament och begåfning. Det. minst
lyckade är den senaste afdelningen
»Hemma igen». Att i diktens form behandla
svårlösta sociala frågor — det kunde
möjligen lyckas för den som ägde en Ibsens
geniala förmåga att med en skarpsinnig
dialektik förena en poetiskt kraftig och
fyllig form. Har man icke denna förmåga,
te sig lätt de versifierade resonemangen
både torra och schematiskt ensidiga. När
t. ex. en fabriksägare ber hjälten i
»Fosterjord» om hans bistånd till att afvända
en hotande strejk, framagiterad af en
anarkistisk uppviglare, och Måns Mattsson
gentemot denne arbetsgifvare – om hvars
egenskaper och verksamhet man för öfrigt alls
intet får veta — uppträder ytterst
afvisande och kärft, emedan han anser att
fabriker böra läggas i städerna och ej på lan-

det, där de dels med sina rökande
skorstenar förfula naturen, dels locka många
armar ifrån jordbruket, då erinrar man sig
ovillkorligen att det å andra sidan — just
ur människovänlig synpunkt — ifrats för
att fabrikerna måtte förläggas till landet,
på det att också fabriksarbetarna måtte i
någon mån få godt af den fria naturens
hälsobringande och vederkvickande
inflytande. Det är sant: förf. antyder också
ett annat skäl till Måns Mattssons snäfva
uppträdande gentemot fabriksägaren: Måns
förklarar att fabriksarbetet tenderar till att
göra människan till en maskin. Men
denna anklagelse, med sin ovedersägliga
sanning, är af så allmän art, att man — helst
som Måns medger att fabriker få finnas i
städerna — fortfarande har svårt att förstå,
hvarför den stackars fabrikören skall bli
så ovänligt bemött.

Ur litterär synpunkt skulle dikten
afgjordt ha vunnit på att sluta med den
känsligt gjorda skildringen af Måns’ återkomst
till modern och hemmet. Men författarens
syfte har tydligen varil att framhålla, huru
betydelsefull för landet den svenske
bondens lifsgärning är och huru mycket han
kan på alla områden inverka till landets
väl. Och skulle förf. genom »Fosterjord»
kunna öfvertyga en och annan
utvandrings-lysten svensk bondeson om att han i
själfva verket har större utsikter i sitt eget
land än i Amerika att genom klokt och
ihärdigt arbete förvärfva en aktad och
inflytelserik ställning, så har han härmed
visserligen gjort en förtjänstfull gärning.
Något för öfversvallande finner man dock i
alla händelser författarens entusiasm öfver
att en bonde blifvit statsråd:

En bonde sitter vid riksens bord,

det månde tidender båda.

I häfden ristar han folkets ord,

och rätten låter han råda.

Så riket är utan våda.

Med den allra största aktning för hr
Petersson i Påboda kan man dock
näppeligen gå in på att blott det förhållandet
att en allmogeman suttit vid rådsbordet
varit nog för att — så länge det räckte —
frälsa Sveriges rike från all våda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:20 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1910/0674.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free