Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Japansk konst. Af Carl G. Laurin. Med 21 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
surimono (nyårskort). färgträsnitt af hokusai. Tillhör professor
Oscar Björck.
sitt inflytande både på javansk och
japansk konst. Flertalet japanska
skulpturer äro under naturlig storlek, än
utförda i bränd lera, än skulpterade i trä och
målade, ofta framställda i sittande
ställning.
Den mångfärgade trästatyn af en
komusu, som finnes i Köpenhamns
Glyptotek, har utförts på 1500-talets midt.
Komusu betyder dels intighetens präst,
dels ett svärdsbärande brödraskap
bestående af personer, för hvilka lifvet
intet betydde och som utförde blodsdåd
nyttiga för staten. En isig höghet hvilar
öfver dessa storartade konstverk.
I intet land hör konstindustrien så
nära tillsammans med konsten som i
Japan, ja kan som i ett land med
högsta estetiska kultur ej skiljas från
densamma. Egentligen blir allt som
förfärdigas eller rättare förfärdigades af
japaner konst.
Den högsta dygden i Japan
var att kunna värja sig manligen, och
svärdet eller rättare svärden, ty hvarje
krigare — samurai — bar två svärd,
behandlades med största vördnad och
räknades som dyrbara arfsklenoder.
Enligt Münsterberg äro de äldsta
konstnärligt arbetade parerplåtar — tsubas —
från 1500-talet. Före denna tid voro
parer-plåtarna alldeles enkla. Den storartade
konst, som nedlades på dessa tsubas, har
särskildt lockat samlarna. Det förefaller
som de enorma svårigheterna i tekniken
och tvånget att inskränka sig på en yta
af några kvadratcentimeter här
framkallat samma resultat som på vissa
egyptiska skulpturer i hård basalt;
svårigheten har framtvungit nya skönhetsvärden.
Samuraierna, en krigaradel, som väl
mest liknade fattiga, stolta,
gammalpreussiska adliga officersfamiljer, beräknades,
då landet öppnades för Europa på
1860-talet, och tidsperioden meji, »upplyst
styrelse», tog sin början, ha bestått af
nära en half miljon »män med två svärd».
En väldig litteratur på japanska
behandlar dessa svärd ur alla synpunkter.
Genom införandet af allmän värnplikt,
hvarigenom alla japaner af tnikadon fingo
den efterlängtade rättigheten att
försvara »Den uppgående solens rike»,
och genom antagandet af europeiska
vapen blefvo de japanska svärden
öfverflödiga, och för några årtionden förlorade
de flesta japaner uppfattningen af dessa
dyrgripars värde. Man har lyckligtvis
fått tillbaka denna känsla under de
senaste åren. Främst vördades själfva
klingan, hvilken enligt resande européer
under 1500-talet betraktades af japanerna
med samma sorts högaktning, som den
med hvilket vi se på ett ädelstenssmycke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
