Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Paul Heyse. Af Olof Rabenius. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL HEYSE
97
PAUL HEYSE. OLJEMÅLNING AF FRANZ VON LENBACH (1897.)
ter lifvets ljusstrålar. Hans konståskådning
är en medveten och konsekvent genomförd
idealism. I inledningen till novellen
»Enkan i Pisa», hvari han uttalar sina
estetiska grundtankar, låter han ett samtal om
sin egen konst utspinna sig mellan honom
själf och en simulerad motståndare. »Äro
era figurer», heter det här bl. a.,
»skapelser af er fantasi eller studier efter det
verkliga lifvet?» — »Fritt efter vår Herre, som
svårligen torde finna att hans original
vunnit på min bearbetning.» Och vidare:
»Jag har aldrig kunnat teckna en bild, som
icke haft något älskvärdt, i all synnerhet
aldrig en kvinnlig karaktär, i hvilken jag
ej till en viss grad varit förälskad. Hvad
som redan i lifvet varit mig likgiltigt eller
t. o. m. vedervärdigt, hvarför skulle jag
befattat mig med det i poesien — —».
— »Tror ni ej, att ni är sanningen
skyldig att taga notis äfven om de mindre
älskvärda figurer, som spatsera omkring t. ex.
i Italien?» -— »Så snart jag anmäler mig
med en bok om den italienska
folkkaraktären, jo! Men jag skrifver berättelser.»
Heyse har här, som man hör, betonat det
afskiljande och utväljande i den
konstnärliga verksamheten, och genom alla sina
faser bibehåller hans författarskap denna
riktning mot det ideala. Äfven på denna
punkt visar hans konst sina klassiska anor.
Men med sin estetiska själfbekännelse har
han äfven begränsat räckvidden af sin
diktning; den som saknar beröring med mörk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
