Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Den moderna franska medaljen. Af Erik Lindberg. Med 23 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
ERIK LINDBERG
JOSEPH NAUDET. MEDALJ AF HUBERT
PONSCARME.
Ett nytt bevis härpå gafs vid sommarens
utställning i Bruxelles, där Frankrike
upptog för sig en hel sal af de tre, som
anslagits åt den nya företeelse, som
kallades Le Salon international de la
medaille contemporaine. Vid den lilla
kongress af utöfvare och älskare af denna
konst, som från gamla och nya världen
samlats där i somras, ägnades ock det
lifligaste erkännande åt den pånyttfödelse,
som franskt snille skänkt en döende
konstart, en hyllning icke utan sitt vemod, då
den gällde främst dem, som redan slutat
sitt verk, Chaplain, Charpentier, nyligen
bortgångna, Roty, bruten, af sjukdom
hejdad midt i ett skapande, som var
hans många beundrare till ständigt
förnyad njutning och glädje. Och
utställningen och de meningsutbyten, den
föranledde, ådagalade, att det ledareskap,som
dessa utöfvat, ej längre obestridt tillhör
den franska skolan. Tyskland vill, med stöd
af traditionerna frän sin egen, på
1500-talet blomstrande medaljkonst, taga
arfvet, och de röster, som därifrån höras
anvisa nya mål och nya vägàr, ha
funnit månget villigt öra.
Frankrikes insats i medaljens moderna
renässans torde därför kunna betraktas
som ett afslutadt skede. Hvad där nu
skapas är byggdt på den grund, de stora
mästarna lagt, om ock byggnaden i mångt
och mycket ej är den solida grunden
värdig och behängts med utväxter, som
grundläggarna ej åsyftat eller skulle gilla.
På efterföljande sidor vill jag söka
framlägga mina rön och intryck af dessa
mästares arbetssätt, de principer, som
ledde deras sträfvanden, och de resultat,
de nådde. Mitt hopp är att därmed kunna
väcka och stärka intresset för en enligt
min mening sund utveckling af den
konstart, jag ägnar min kärlek och mitt
arbete. —
Man daterar vanligen den franska
medaljens och därmed hela konstartens
pånyttfödelse från tillkomsten af Hubert
Ponscarme’s medalj öfver akademikern
Joseph Naudet (1868). Det var det första
af bifall och hån hälsade uttrycket för
hvad den unga skolan ville. Dess chef
blef dock ej Ponscarme, utan
Jules-Clé-ment Chaplain, en stark, målmedveten,
autoritär personlighet, och vid hans sida
senare den mera modernt lagde Oscar
Roty. Kring dem samlades nu den unga
trupp, som. utgången från Oudinés m. fl.
atelierer, stödda af Joufifroy’s och Chapu’s
maningar, ville något nytt, ville tillför-
IULES-CI.EMENT CHAPLAIN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
