Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Gustaf Fröding: Efterskörd. Af Olof Rabenius. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 12
OLOF RABENIUS
karaktäriserar han träffande diktarens i
egentlig mening lyriska alstring men utför
tillika ämnet vidare och gör uppmärksam
på den flod af lyrik, som strömmar
genom hela hans diktning. Mindre
betydande synes mig artikeln om Heidenstam,
ehuru äfven där förekomma goda enskilda
iakttagelser. När Heidenstam benämnes
ett kvickhufvud i släkt med Tegnér och
Heine, så slinter jämförelsen fullständigt,
ty de nämnda författarnas galliska esprit
är artskild från den förstnämndes hjärtliga
och tjufpojksaktiga, f. ö. mycket sparsamt
yppade skämtlynne. Ett omdöme som
det i en annan uppsats förekommande, att
Ariel i »Stormen» är »rätt klumpigt
materiell» lämnar oss äfven helt och hållet
oförstående. En smula lösliga i
tankegången äro uppsatserna »Om härstamning»
och »Djurtyper i människotyper» —
skalden själf betraktar dem snarast som
intellektuella nycker — om än vid sidan om
hugskotten lysa tankeblixtar och den pröf-
vande vetenskapliga metoden mången gång
ersattes af en snarfyndig intuition.
Allt i allt: Denna »Efterskörd» är oss
dyrbar, icke blott som hvarje verk af
Frödings hand måste vara det, utan äfven
för det själfständiga värdes skull den
besitter. Och den förtydligar för vår blick
hans bild och skänker ökad belysning åt
hans sköna mänskliga drag: åt hans kraft
och hans vekhet, hans maktkänsla och
förkrosselse, hans stolthet och hans
ödmjukhet.
Du sköna sorg, du leende af skönt,
gör allt jag ser nytt lefvande och grönt!
Om denna skaldens bön ej
hörsammades i timlig måtto, så visar dock hela
hans verk dess uppfyllelse. Af sorg och
skönhet föddes hans poesi, och ur deras
fruktbara mark uppspirade det träd, hvars
löfkrona nu i ständig grönska susar öfver
hans graf.
GRÖNDAL VID DJURGÅRDSBRUNNSVIKEN. GUSTAF FRÖDINGS SISTA IIEM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
