Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Tegnér och religionen. Af Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
NATHAN SÖDERBLOM
Själens syndafall yttrar sig icke i en
skuldkänsla, alstrad af ett timligt brott,
utan ligger ohjälpligt i själens jordiska
hölje, i dess ödesbestämdhet, tills lifvet
»återflyger skäradt dit det kom ifrån.»
Därför blir försoningens egentliga
skådeplats icke ett sedligt drama pä det
historiska människolifvets mark, såsom
kristendomen lär, utan döden, »födslen till
ett bättre lif». Nya födelsen,
palinge-nesia, blir i grunden ej omvändelse, utan
jordelifvets upphörande för en annan
existensform.
Tegnér gör icke i »Försoningen» en
skildring af något historiskt förgånget,
som till äfventyrs ligger hans eget
innersta fjärran. Hans diktning och hans
själsbikter i brefven äro fulla af tanken
på döden som befriare — i regel förbunden
med ett uttaladt eller underförstådt
odödlighetshopp. »Vid den plankan håller jag
mig fast i skeppsbrottet.» Hur aflägsen
Tegnér än står från Stagnelii gnostiska
dunkel, äger deras pessimism historiskt
samma källa, för Stagnelius, som öste
längre ned, orientaliskt grumlad, för
Tegnér grekiskt ren.
Lika äkta hellenskt går jämnsides
med den pessimistiska tanken om det
kroppsligas, det jordiskas besmittelse, det
andra motivet i platonismen och i
mysterierna: naturens och människolifvets
symboliskt afbildande skönhet och
harmoni. Alltifrån Platon till Plotinos spelar
platonismen på två strängar, som icke
något konsekvent system, men väl rika
personligheter, kunde låta ljuda
tillsammans. I Tegnérs dikt är den andra
strängen äfven med.
»Ty jorden är dock himlens skugga, lifvet är
förgården dock till Balderstemplet ofvan skyn.»
Här kommer det sedliga krafvet åter
fram utan att sättas tydligt in i
sammanhanget såsom en andens rening och
försoning, tills han i döden befrias.
Denna sång i »Frithiofs saga» formule-
rar uttryckligt hvad som kommer fram
öfverallt, där den mognade Tegnér ger sig
själf. Egentligen är döden det
behärskande. Inför döden lefves lifvet på
tvenne plan, hos Tegnér liksom hos hans
antika själsfränder egentligen oförmedlade —
det ena: vemodet, pessimismen,
längtan efter dödens befrielse, det andra:
lifslusten, sinnlighetens rätt, denna värld
är den evigas afbild, människolifvet skall
byggas upp i styrka och fri harmoni.
Dödstanken löper igenom Tegnérs
diktning, icke blott från den tid, då
»åren gått med sina sorger alla
utöfver lockarna och färgat dem
med dödens nationalfärg, med det hvita,
och hjärtat ligger utbrändt i sin aska,
och ögat liknöjdt ser mot grafven hän»;
utan ifrån början. I denna dödstanke
kunna urskiljas tre trådar, visserligen af
olika styrka: den unge idealistens
VVer-thers-lidande, den sjukliga bottensats som
fanns med i Tegnérs anläggning, samt den
hellenska andan eller förtroligheten och
själsfrändskapen med det hellenska.
När jag talar om VVerthers-lidande,
bör tillfogas att jag ej betraktar den
spröda »vårtröttheten» — Levertins
uttryck — i den öfverspända idealistens
unga, känsliga själ såsom ett tidslyte,
allraminst såsom någon suggererad,
tillskapad tristhet. Det låter hemskt i ett
par af de studentdikter Levertin anför:
»Det ges ännu en tröst, som mildrar våra öden,
då glädjen sviker oss, då tömd är hoppets skatt,
en enda säker tröst mot plågorna och nöden:
uppå en stormig dag du följer, lugna natt!
Välsignom detta mål, vår lefnad föresatt;
ett sekel plågan är, ett ögonblick är döden.»
Eller:
» Inunder mig till graf, till graf står bäddad jorden,
uppöfver himmelen till likhvalf buktar sig.»
Ändå är detta icke att le åt, utan det
är uppriktigt kändt, hvad mer, det är
universellt i sin mån, hos öfverväldigade
ungdomssinnen i alla tider, icke blott en
förgången romantisk epoks själssjukdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
