- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugonde årgången. 1911 /
137

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Tegnér och religionen. Af Nathan Söderblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEGNÉR OCH RELIGIONEN

137

Det slagets världssmärta gick öfver
hos Tegnér som hos de andre. I
arbetet och hemmet vann det ungdomliga
sinnet jämvikt och afledning. En
tapper och stolt individualism växte ut,
närd, såsom Ljunggren påpekar, af det
nordiska kämpalynnets sträfvare och
den antika blomningens finare ideal, men
äfven af Napoleonsepopéens heroskult.
Samtidigt lefde sig Tegnér allt djupare
in i antiken. Där, i släktets »guldålder»,
fick hans diktning sina mönster. Dess
härlighet, Foibos Apollons kraft och
klarhet har han besjungit oförlikneligt i
promo-tionsdikterna och till Mattias Norberg:
»Förtälj om undren, som vi ej förgäte,
från solens länder, dem du såg en dag:
om Hellas, minnets gamla änkesäte,
om Rom, den höga fornvärlds sarkofag.»
Till Geijer skrifver han rent ut (21
januari 1821): »Kunde den söndring i
sinnet, som just genom spekulationen
kommer i dagen, ej bringas till enhet och
harmoni genom någon annan religionsform
än kristendomen, så blir det svårt att
förklara, hvarför den högsta graden af
mänsklig utveckling, släktets egentliga
jubelår, både i norr (!) och söder, infalla
innan kristendomens namn ännu
nämndes. Låt oss tacka Gud, att vår tro är
bättre, renare än de gamles, men låt oss
icke glömma, att mänsklighetens
adelsmatrikel står fullskrifven af hedniska
namn». När Atterbom nära tjugo år
senare hälsades i Svenska akademin,
måste hänsyn tagas: ej blott kristendomen
är förmer, utan äfven dess dikt ägde
toner »mera djupa, mera underbara»;
innerlighet, jungfrumoder, trubadur och
riddardikt, medeltiden och romantiken

»med innerliga, sällsamt djupa rösten»
få en vacker hyllning, och romantiken
»må ock af sångens söner aktad bli».
Men varmare besjunges

»en gyllne tid, då där var knappast strid
emellan diktens bild och verklighetens»,

»O diktens brudkväll, sångens jubeldagar,
för er hvart mänskligt hjärta måste slå,
och skaldens längtan lågar upp och klagar:
»O hvarför, hvarför lefde jag ej då?»

Tegnérs umgänge med antiken blef
nog innerligare än han klargjort för sig
och betydelsefullt icke endast såsom
dyrkan af Foibos Apollons ideala ljusvärld,
utan äfven såsom förtrolighet med den
världsfrånvända anden inom den
grekiska odlingen. Tegnérs själ fann sig väl
i hellenismens underliga dubbelvärld af
skönhet, klarhet, lifsnjutning, stilfull
lifs-utformning och därbredvid: förgängelsens
vemod, pessimism och dödslängtan.

Ty han ägde i sitt temporärt
skingrade men alltjämt hotande svårmod en
alltför benägen anknytning. Vanligen
äro de gifna förklaringarna till den inre
slitning, som förde till
sinnesförvirringen, mer belysande för
üttol-karna än för den uttolkade. Brandes
frågar: ott est la femme, sedan Hwasser
hänvisat på striden mellan sinnlighet och
idealitet, och Nyblaeus, som uttrycker sin
beundran för det svenska språkets störste
diktare genom att sätta honom, låt vara
på en lägre pinne af, boströmianismens
himlastege, ger till förklaring den
filosofiska konflikten mellan den mänskliga
tankens oförmåga att intränga i tingens
väsende enligt Tegnérs mening och det
öfversinnligas vetbarhet enligt
boströmianismens lära.

Någon sanning ligger nog i de två
första förklaringarna. Men orsaken satt
djupare. Både det lätt kränkta
ömhetsbe-hofvet utan gräns— rörande uttryckt i
orden till dottern Disa 1835 : »jag ären sådan
narr, att jag har ett oöfvervinnerligt behof
af välvilja och tillgifvenhet, som likväl få
förstå sig på» — och det hejdlösa lifs-och
människoföraktet, som framträda särdeles
under de kritiska åren för Tegnérs
erotiska passion 1825 och 1835, men äfven
eljes, isynnerhet framemot katastrofen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:51:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1911/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free