Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Tegnér och religionen. Af Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
NATHAN SÖDERBLOM
du grekernas deàni ßpozm: Jag kan
icke glömma dem, så döpt jag är.»
De båda uttrycken: tidens hittebarn
och oedoi ßpoTot äro vältaliga i fråga
om den antika arten i Tegnérs
religiositet, hvartdera kanske för en af den
högre grekiska fromhetens tvenne
hufvud-strömningar, hvilka båda funnit en
beredd väg in i Tegnérs själ. För
platonismen, ända från dess orfiska förhistoria
fram till den store Plotinos och hans
lärjungar utom, sedan inom kristendomen,
var tillvaron ett fängelse, ur hvilket döden
först befriade. »Tidens hittebarn»
längtar hem härifrån. Denna djupare och
framtidsmäktigare riktning i Greklands
högre fromhet ägde, trots sin pessimism
och sin hinsideslängtan, en viss
anknytning till den klassiska, ljusa, harmoniska
fromhetstypen, som kallas grekisk par
préférence, af Homer grundlagd och väl
renast hos Sophokles fulländad. Ty den
olympiska religionen känner ett visst
vemod, som förgängelsen redan hos
Homer breder öfver det soliga
jorde-lifvet, och som hos en Sophokles har
blifvit till en blödande men manlig
resignation. Fråga är, om någon skald för
Tegnér betydt mer än Sophokles. I
hvarje fall är det ingen tillfällighet och äger icke
blott för den formella inverkan betydelse,
att Sophokles så ofta och så varmt
omnämnes i Tegnérs bref.* Jag kan
förklara men icke dela den i vår tid
häfdvunna förkärleken för den diskuterande,
opponerande Euripides. För mig är
Sophokles än mer gripande. Han
diskuterar ej, han resonnerar ej, han skildrar.
I sin skildring af människolifvets lott an-
* Först under korrekturläsningen kommer
mig nu tillhanda det bästa jag sett om den
antika arten hos Tegnér, dr. Erik Lindskogs
kunniga och fina undersökning »Tegnéroch antiken»
i Visby läroverks program 1910. Vi taga fasta
på där uttaladt löfte om en uppsats rörande
antika paralleller och reminiscenser hos Tegnér.
vänder han de gifna antika
gudsföreställningarna utan att kritisera dem. Ty han
är helt ut konstnär, icke en bit rationalist
eller reformator. Den gängse religiösa
apparaten hjälper honom att återgifva
en from och rik själs resonnans för
lifvets underliga, stundom skärande spel.
Hybrisrädslan begränsar människolifvets
omkrets, och farliga ödesmakter leda
människobarnen in i grymma lägen.
Stackars dödlige! Men inom den snäfva ram,
som den dödlige fått att röra sig i, gäller det
att i manlig underkastelse och vördnad för
makterna plastiskt utforma den frie
hellenens sköna, stolta mänsklighet. Nog skulle
vi kunna igenkänna äfven den sidan af
det antika idealet i vår Tegnér, till
hvilkens säregna tjuskraft äfven hör den i
prekära situationer och bakom all
förflugen tygellöshet obrottsligt bevarade
ömtåliga rakheten. Jämför endast hans
förhållande till kungligheten med de
samtidas! I grefve H. G.
Trolle-Wachtmeisters »Minnen» berättas, att Karl
Johan plägade säga: »Tout homme a
son prix.» Men Tegnér, som också en
gång fick höra det, »blef ond» och
svarade: »Mais moi, je n’en ai pas, et je ne me
laisse pas acheter.»
Wingård svarade 1835 på Tegnérs
»stackars dödlige»: »Du med dina
deiloi brotoi har mera græcism kvar än
jag. Äfven det glada folket kunde icke
freda sig från fruktan för ödet, detta
nyckfulla spöke, som förskräckt alla
hedningar. Det är kristendomens
förmånsrätt, tron, som gifvit oss Försynen med
dess faderliga styrelse, till hvilken äfven
agan hörer.» Trots sin förkärlek för den
homeriska poesiens »glada och
bekymmers-lösa sinnlighet och dess skönhetssinne,
som framför allt skyr det dunkla och
öfverdrifna», hade Tegnér långt
dessförinnan klarare än sin vän Wingård sett
nattsidan af hellenismens andliga värld.
I det snillrika fragmentet »Om det ro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
