Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Carcassonne. Af C. A. C. Lewenhaupt. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
c. a. c. lewenhaupt
är nu en gång naturens lag att så skall
hända, tycka landets innebyggare samt
fästa sig ej vidare vid den saken.
Vidare hade vi fått en lindrig inblick
i vinberedningens mysterier samt funnit
att det bästa vinet pressas ur drufvorna
medelst arbetarnas händer eller fötter,
att det något sämre rinner fram ur den
press, som behandlar återstoden, och att
ännu ett tredje slag kan framställas
genom att blanda de urlakade skalen med
vatten samt att detta ingår i
vingårdsarbetarnas dagaflöning —- ungefär såsom
när statarna förr i tiden i Sverige skulle
erhålla vissa kannor brännvin.
Och till slut — det anades oss på
förhand — erforo vi, att vinodlarna
klagade lika friskt som några andra
landtbrukare öfver de dåliga tiderna, regnet,
torkan, väderleken, blåsten, insekterna,
vinstockarnas sju olika sjukdomar, folket,
de uppskrufvade lönerna samt vår Herre
i allmänhet, enär han ej tyckes vara
född till vinodlare.
Vi invände, att två francs om dagen
för en fullväxt karl var en så måttlig lön,
att vi i Sverige ej kunde få en pojke som
gjorde ingenting alls ens för det priset,
att vinet alltid var dyrt för den som
köpte det, att arbetet tycktes vår Herre
sköta ganska bra ensam, om man
undantager skörden och trampandet i
vinklasarna, då ju fälten lugnt kunde stå i
femton år eller däröfver utan plöjning,
utan omplantering, till och med utan
rensning.
När emellertid detta oaktadt
vinodlingen går med sådan förlust att allt
vin måste säljas till underpris, så drager
jag däraf den enkla men logiska
slutsatsen, att vi hemma betala alldeles för
mycket för de franska vinerna. — I
själfva verket får man där nere ett
mycket godt vin för 10 —15 öre litern.
I fjol såldes det till och med för endast
5—6 öre på många ställen. Men detta
veta kanske våra svenska vinhandlare
ej af. Åtminstone inte deras kunder.
Från Toulouse hade vi följt Canal
du Midi, en tämligen smal vattenfåra,
hvilken tyckes vara alldeles obegagnad.
Åtminstone lyckades det ej för oss att
upptäcka en enda båt under tio mil.
Men den var ganska pittoresk med sitt
smaragdgröna vatten och sina trädklädda
bankar, där en del ungdomar sutto och
fiskade, för så vidt vi kunde upptäcka
utan att erhålla någon fisk. Jag betviflar
att i det hela någon fisk finnes i den
kanalen.
Småningom började landet att ändra
utseende. Pyrenéerna reste sig allt högre
i söder, Montagne Noire skymtade
dun-kelblått i norr, Garonne lämnade oss för
att försvinna bort mot den spanska
gränsen, i det att vi allt mer närmade
oss vattendelaren mellan Atlanten och
Medelhafvet. Och så nådde vi
Carcas-sonne.
Bædeker nämner i sin handbok att
där finnas de och de hotellen, de och
de kaféerna, post och telegraf samt
ägnar platsen i öfrigt två sidor delvis i
fin stil, som väl ingen läser, enär den
tröttar ögonen, hvarjämte det midt in
i det hela antydes att en egendomligare
plats väl knappast finnes i södra
Frankrike. Hade vi ej blifvit tvungna att söka
nattkvarter i Carcassonne, så hade väl
ej heller vi läst igenom de två sidorna;
att där fanns en gammal fästning visste
vi nog, men dylika tyckte vi att vi sett
ganska många förut. Som det nu
slumpade sig, kommo vi att stanna kvar i
flera dagar, och erkännas måste, att ett
mera storslaget minnesmärke från den
äldre medeltiden ha vi aldrig sett, ej
heller tro vi att något dylikt finnes till,
åtminstone ej i vår världsdel.
Enligt handbokens anvisning togo vi
in på Hotel Central, som står förprickadt
med stjärna. Det är ett sådant där litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
