Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Carcassonne. Af C. A. C. Lewenhaupt. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
carcassonne
i 57
NARBONNERPORTEN.
Med Bernhard Aton kom dynastien
Trincavel att behärska staden och länet.
Under dess styrelse nådde de sin
högsta blomstring, det fasta slottet
uppbyggdes inom de ytterligare förstärkta
murarna, ett ganska godt universitet
upprättades, trubadurerna och de galanta
äfventyren frodades i högre grad än
någonsin. Det förefaller också som om
styrelsesättet blifvit allt mera
republikanskt samt som om en aktning för
lagarna, parad med en samvetsfrihet eljest
okänd i dessa tider, varit rådande vid
Audes stränder.
Resultatet blef att den allena
saliggörande kyrkan vredgades samt
anordnade ett korståg mot de själfständigt
tänkande under befäl af den ryktbare
Simon af Montford. Genom förräderi
lockades Raymond af Trincavel i ett
bakhåll, hvarefter han blef nedstucken
eller förgiftad i någon af tornens
fängelsehålor. Utan ledare rymde därpå de
flesta af invånarna genom en
underjordisk gång, hvarpå återstoden
öppnade stadens portar för att gifva sig på
nåd och onåd. Detta skedde år 1209.
Montfort själf föll tre år senare
utanför Toulouse, ihjälslagen af en sten
kastad af förtviflade kvinnohänder. Eget
nog ligger han begrafd såväl i denna
stad som i Carcassonnes domkyrka. Detta
kan tyckas vara svårt att förklara, men
då jag sett t. ex. Columbus åtnjuta den
sista hvilan på tre olika ställen i
Havana samt ett i Vallodolid, andra store
mäns extravaganser i detta afseende att
förtiga, så inser jag ej hvarför man
skulle missunna vare sig den ena eller
den andra staden nöjet att få hysa
Montforts kvarlefvor. För mig får han
gärna ligga på så många ställen han
vill.
Hans son Amoury förmådde ej
sammanhålla det genom fadrens
våldsbragder och omänskliga korståg skapade
länet utan afstod det mot en rund summa
till konungen af Frankrike. Sedan den
siste Trincavel gjort ett fåfängt försök
att med spanska trupper återeröfra sin
arfvedel gjorde han detsamma. För en
årsränta af i nuvarande myntvärde
omkring 300000 kronor afsade han sig
alla anspråk, hvarefter Carcassonne år
1247 på fullt allvar förenades med den
franska kronan, för hvilken det var af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
