Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Carcassonne. Af C. A. C. Lewenhaupt. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
c. a. c. lewenhaupt
pen undan för undan ända in i de sista
försvarsordningarna samt från alla håll
genom utfall omintetgöra de
angripan-des tillfälliga framgångar. Försvaret
var ännu så öfverlägset anfallet som
möjligt, och detta ger förklaringen till att
belägringarna kunde draga månader
eller är utan att dock föra till önskadt
resultat. Vi behöfva ej betvifla sanningen
i berättelserna om det hårdnackade
motståndet hos de inneslutna, vid tillfällen
där de att börja med kunna förefalla
oss såsom endast fantastiska sagor.
Den som sett fästningar sådana som
denna vid Aube fattar lätt att de kunna
vara fullständigt öfverensstämmande med
sanningen.
Naturligt nog ansågs försvaret af
portarna såsom ett af de allra viktigaste
problemen. Detta ingick så i det
allmänna medvetandet att man hos gamla
häfdatecknare ofta finner den åsikten
uttalad, att den eller den staden var
ointaglig, enär den blott hade en eller två
portar.
Carcassone har blott två portar, den
i öster mot Narbonnervägen samt den i
väster mot Aube. Den senare kan dock
endast nås af fotgängare uppför en
slingrande brant stig, hvilken fullkomligt
behärskas från slottet samt i krigstid
af-stängdes medelst en murad stenbarrikad.
Det kc.n sålunda i verkligheten blifva
fråga endast om ett enda tillträde till
fästningen, det genom Narbonnerporten,
hvadan vi också togo den vägen. Det
har varit mycken omtanke och mycket
arbete nedlagda på dess försvar, det såg
man genast. Ingången är sned, så att
själfva porten hvarken synes eller kan
beskjutas utifrån, lika litet som den kan
utsättas för stötar från murbräckan, enär
det pålverk, som uppbar en dylik, ej
kunde finna något stöd eller någon plats
för uppställningen. Framför porten
leder en djup och bred graf, hvarjämte
man utanför denna hade anlagt ett
kraftigt utanverk (barbacane) i halfmånsform.
Öfver grafven har legat en vindbrygga
i två afdelningar, öfver vindbryggorna
är spändt ett hvalf af sten med
skottgluggar. Samtliga dessa anordningar
behärskas från de två torn som resa sig
på ömse sidor om porten samt äro
öppna bakåt, så att om de också eröfrades
lämnade de fienden intet skydd.
De tjocka tornens nedre delar
förstärkas af s. k. näbb, en stentillbyggnad
liknande fören på en båt samt afsedd
att hindra närmandet till den såsom
svagast eljest alltid ansedda punkten vid
deras fot, lika väl som att klyfva en
anstormande i två olika hopar samt
slutligen också med ändamål att få
murbräckans stötar att glida af mot sidan,
ifall det skulle lyckats uppställa henne
på utanverkens ruiner.
Mellan tornen genom muren löper
den tunnel, som utgör själfva ingången.
Den stänges först af en grof järnkedja,
på det att inga ryttare i sträckt galopp
helt oförvarandes skulle kunna komma
in. Därpå se vi ett par väldiga,
järnbeslagna ekportar, hvilka i fredstid om
dagen plägade stå öppna. I hvalfvet
öfver dem finnes en bred, på tvären
mellan tornen löpande öppen ränna, en s. k.
machikulis, genom hvilken man från
rummet ofvanför hällde kokande olja eller
sjudande vatten samt vräkte ned stenar
öfver de anstormande. Där bakom leda
i tornväggarna spåren till den falldörr,
som hastigt kunde släppas ned för att
ytterligare afstänga ingången bakom
porten. Något längre in i tunneln finnes
ännu en machikulis samt en tredje dylik
nära dess slut, där den skyddar den
andra fällporten. Lägg härtill att
skottgluggar från alla håll tillåta en kraftig
beskjutning på nära håll, och man inser
att det ej var något lätt företag att tränga
fram genom pilregn, fräsande vattenfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
