Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Carcassonne. Af C. A. C. Lewenhaupt. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
carcassonne i 57
och nedfallande stenblock mot
sammanlagdt tre ekdörrar af väldig tjocklek,
beslagna med järn samt starka nog att
hvar för sig i timtal motstå yxhuggen,
äfven om de varit lämnade utan något
lefvande försvar.
Men detta var icke allt. Under
krigstid byggdes i regeln ej blott kring
tornens tinnar utan äfven oftast längs
kur-tinerna s. k. svalbon (hourds) af därtill
under freden ordnadt timmer, ett slags
täckta balkonger hängande på genom
hål i murverket utstuckna bjälkar, och
genom hvilkas delvis öppna botten
kullerstenar afmänniskohufvuds storlek
släpptes ned öfver fienderna. När förrådet
af samlade projektiler tog slut, hände det
att husen inom vallarna refvos ned för
att förstärka förrådet samt att gatornas
stenläggning fick gå samma väg. (Dessa
svalbon voro af stor betydelse för själfva
den lägst belägna delens af muren
försvar samt uppfördes i senare tider äfven
ofta af sten, ehuru detta ej ännu tyckes
hafva varit fallet i Carcassonne.
Ludvig XI hade sådana af järn i sitt
hemska ålderdomshem Tours-du-Plessis.)
Murarnas och tornens sårbaraste punkt
var alltid foten, den del afgrunden som
syntes ofvan jord, ej endast därför att
den var lättast åtkomlig för hackan och
murbräckan, utan äfven därför att hur
pass sluttande nedåt man än gjorde
skottgluggarna eller pilrännorna, så måste
ju alltid en större eller mindre död
vinkel uppstå närmast marken, ett område
oåtkomligt för pilarna såvida de ej
aflossa-des från de kurtinema eller hvarandra
flankerande tornen. Och dessa senares
antal kunde ej blifva så synnerligen stort.
En karl, som lutade sig fram mellan
kre-neleringen för att skjuta, kasta spjut
eller hyfva ned stenar rakt nedåt, blef
alltid i någon mån blottställd. Jämte
svalbona finner man därför äfven rätt stora
fönsteröppningar i tornens öfre delar,
NEDGANGEN TILL FLODEN.
tillslutna af massiva hängluckor. Dessas
nedre del kunde öppnas på glänt samt
sålunda tillåta, det skyttar och stenkastare
sträckte sig fram för att osedda och
o-sårbara rikta sina vapen rakt nedåt.
Äfven utkastade brinnande faskiner,
hopsnörda risknippor, tyckes hafva varit ett
verksamt medel att afleda fiendens
uppmärksamhet samt dämpa hans ifver.
När vi omsider kommit in genom la
Pörte Narbonnaise i själfva staden, slog
det oss genast att själfva
fästningsgördeln hade till ändamål ej blott att
skydda denna, utan äfven att i nödfall be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
