Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Carcassonne. Af C. A. C. Lewenhaupt. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
c. a. c. lewenhaupt
vara garnisonen mot anfall eller förräderi
från stadsinvånarnas egen sida. Nära
branten mot flodsidan ligger det fasta
slottet, ett mycket starkt citadell, från
hvars sidor den inre gördeln går ut i en
stor oval, en 2—3 meter tjock kompakt
stenmassa af 14 meters höjd, eller mer
än nog c.tt hindra tanken på en
öfverraskning medelst stormstegar, försedd
med en slät gång längs krönet, hvilket
utåt var kreneleradt. Denna gång,
under krigst id täckt af ett trätak, tillät en
oafbruten förbindelse rundt om hela
fästningen (la ronde) och stod medelst
några få lätt försvarade trappor af sten
genom ett par af tornen i förbindelse med
den därunder belägna staden.
Tjugofyra torn af ganska olika storlek och
konstruktion skydda och förstärka
muren med ett afstånd sinsemellan af
25-30 meter — det vanliga hållet för
pilskottet. Att de ej äro byggda efter
samma modell har sin förklaring däri att
terrängen själf gifver dem olika betydelse,
hvarjämte de äldsta, västgotiska
formerna på sina ställen blifvit förändrade och
ytterligare förstärkta af Karl den djärfve.
Därutanför på 10—20 meters afstånd
den yttre muren, fyra meter lägre än
den inre, svagare än denna samt
behärskad från dess krön, med fjorton torn
eller utanverk på 30—40 meters
mellanrum, angifvande att vid deras
uppbyggande armborstet med sin längre
skott-vidd kommit i bruk. Mellan de båda
murarna löper en öppen plats kallad
les lices, hvilken medgifver hastiga
truppförflyttningar till någon hotad punkt.
Från tornen kan man hvar som helst
afstänga > la ronde», så att om den
belägrande också skulle lyckas storma och
intaga någon af kurtinerna, fann han sig
där uppe på den 2 meter breda öppna
gången utsatt för beskjutning från de båda
angränsande tornen. Utan att han
bemäktigade sig äfven dessa blef därför hans
framgång af kort varaktighet eller intet
värde, ty ej heller till staden kunde han
komma ned annat än genom trapporna
i deras inre. Och såsom ofvan anmärkts
var hvarje torn ett litet fäste för sig.
De dörröppningar, som sätta dem i
direkt förbindelse med »la ronde», äro
mycket trånga, de små smala portarna
starka samt väl järnbeslagna, hvarjämte
bakom dem finnas bommar, hvilka inom
ett ögonblick kunna dragas för, så att
öppningen blef barrikaderad till och med
innan man gaf sig tid att skjuta fram
reglarna eller vrida om nyckeln i
dörrlåset.
Inuti tornen behärskar alltid en öfre
våning den som är belägen därunder.
Trappor af sten leda visserligen upp till
den första samt vidare i regeln äfven
till den andra, men de kunna beskjutas
eller försvaras med yxa och svärd af
män stående bakom skydd af sten,
barrikaderas samt begjutas med kokande
vatten. Ugnar finnas litet hvarstädes,
stora nog att tillåta upphettandet af
väldiga kittlar. Till tredje och fjärde
våningen kom man på stegar, hvilka
drogos upp efter de retirerande, så att
dessa behöfde ej anse sig besegrade
ens trängda allra längst upp, så länge de
ännu hade något att äta eller dricka.
Från att blifva ihjälrökta medelst brasor
under dem skyddade de sig genom
luckor fällda öfver öppningarna, där
stegarna drogos upp, hvarjämte de kunde
fördrifva tiden med att skjuta på
männen under dem genom gluggar i golfven.
I några af tornen ser man också
underjordiska hvalf, afsedda att förvara
fångar, vare sig dessa tagits från fienden eller
utgjordes af förrädare, upprorsmakare
och misshagliga personer inom staden.
Dessa fängelsehålor äro hemska nog med
sitt fuktiga mörker, slippriga kala
väggar och halfblöta golf af tilltrampad jord.
Man finner af den minsta detalj, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
