Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Carcassonne. Af C. A. C. Lewenhaupt. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
c. a. c. lewenhaupt
garnison vore väl liten för en så
vidsträckt p ats. Men dels var denna ju i
sig själf ytterst stark, dels bör man
ihågkomma att den yttre och den inre muren
ej kunde anfallas samtidigt, utan att i
stället starka afdelningar till att börja
med vore i stånd att sändas inifrån till
de först hotade punkterna. Föll den
yttre muren i fiendens händer, drogo sig
dess försvarare tillbaka till den inre och
förstärkte där de trupper, som voro
anslagna till dennas skydd. Dessutom
kunde en belägringshär, om än aldrig
så stor, icke anfalla mer än en eller två
fronter, och om man besinnar, att den
yttre omkretsen mäter 1,400 m., så inses
utan svårighet att med de lätta
kommunikationerna på och mellan vallarna de
3,000 bcrde trotsa väl 100,000 under
månader — med villkor att de ej blefvo
öfverraskade. Af ofvan anförda finna
vi att här allt hvad i mänsklig förmåga
stod att utfinna och utföra också gjorts
för att skydda mot öfverrumpling.
Återstod sålunda att laga, det vatten
och proviant funnos i tillräcklig mängd.
Redan romarna hade borrat en 40
meter djup brunn i berget samt anlagt en
vattenledning. Undan för undan tyckas
sedan åtminstone fem brunnar samt tre
eller flera vattencisterner hafva
anordnats, hvarjämte ända till det allra trängsta
belägringäskedet vatten kunde hämtas i
önsklig mängd från Aude, visserligen
endast genom att bäras upp i säckar,
krukor eller hinkar, men dock
tillräckligt för behofvet. Allt regnvatten
tillvaratogs äfven efter bästa förmåga. De
ganska stora magasinen på vindarna
låta förmoda att där förvarades ej blott
stenar, pilar, faskiner och virket till
palissader eller svalbon, utan äfven säd
i större kvantiteter. Att boskap drefs
in från den omgifvande trakten i
händelse af hotande fara tillhörde tidens
sed — och att detta skedde utan er-
sättning åt bönderna likaså. Då en
normal oxe äfven i våra dagar anses
motsvara 1,000 köttportioner, är det lätt
att räkna ut det 3,000 man ej behöfde
äta upp mer än 90 oxar under en
månad, detta i händelse de utfordrades
med kött hvarenda dag, en sak som
knappast ingår i den vanliga sydfranska
dieten ens nu. Troligen räckte hundra
nötkreatur godt till för 5—7 veckor.
Sädesupplagen voro säkerligen rikliga,
handkvarnar af samma typ, som ännu
mångenstädes där nere äro i bruk,
funnos i hvarje torn, en underjordisk gång
ledde af allt att döma ned till den stora
vattenkvarnen vid Aube — senare
kallad le Moulin du Roi — hvarjämte en
annan tunnel anses hafva förmedlat
förbindelsen med landsbygden. Legenderna
angifva ofta dylika underjordiska gångar.
I den lätt bearbetade stenart, som
utgör det södra Frankrikes grundstomme,
torde de utan särdeles svårighet kunnat
spettas ut. Men att låta fantasien gifva
dem milslånga sträckningar vore
öfverdrifven Med de arbetsmetoder, som
stodo medeltiden till buds, torde några
hundra meter, kanske till och med ett
eller annat tusental vara det högsta
man med visshet kan räkna med. I
alla händelser hade intendenter och
förrådsförvaltare i samband med
ingeniörerna gjort sitt bästa äfven i detta fall,
och att så fullständigt innesluta
Carcas-sonne, att intet färskt i vare sig
kött-eller grönsaksväg skulle kunna forslas
dit in under ett öppet utfall eller på en
hemlig väg, torde hafva varit ganska
svårt, de belägrandes ansträngningar
samt oaflåtliga patrullering till trots.
Däremot torde de små mellan husen
och bakom gatornas låga murar odlade
täpporna knappt gifvit rädisor,
rotfrukter eller lök tillräckligt ens för ägarens
behof, lika litet som de enstaka
fikonträden eller vinrankorna länge lämnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
