- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugonde årgången. 1911 /
193

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Några ord till Frödings bild. Af Richard Bergh. Med 2 bilder - Prosa-dikter. Af Vilhelm Ekelund - 1. Mörkret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

193

Den afslutade temperabilden brydde
han sig heller aldrig om att se, fast den
fanns i Bonniers nu färdiga villa, några
stenkast från Gröndal, där Fröding på
sistone åter bodde. Och jag
insisterade inte därpå; därtill fruktade jag för
mycket hans dorn. Helt säkert hade
han funnit den afslutade taflan långt mera
patologisk än studien; möjligen, tänker
jag mig, hade han i den tyckt sig finna
ett paraderande med smärtan, som
varit honom innerligt osympatiskt. Afgjordt
hade han sagt ifrån, att han på taflan

såg för rufsig och oordnad ut i hår och
skägg, något som han inte ville vara.
Allt som allt: han skulle ha tyckt det
hela vara idel lögn och bedrägeri,
såsom all konst merendels syntes honom.
Och som den kanske också i mycket
är, äfven när afsikten som här varit
den bästa, varit den: att hedra en
människa man kommit att vörda och
hälla af.

Jag är därför innerst glad, att den
tålmodige modellen själf aldrig såg mitt
porträtt af Gustaf Fröding.

PROSA-DIKTER

Af VILHELM EKELUND

i. MÖRKRET.

AG SER i min ungdom.
Minnet af lifstomt lif stiger upp
med en andelik glans.
Hvilken fruktansvärd
ljusöfver-svämning — hvilken dödlig färg!

Jag sitter i den långa tomma
platanalléen — med Leopardis samtal. En
dag tidigt i våren; Alperna lysa genom
tunt lofvade kronor. Träden, de
väldiga träden, kasta skälfvande skuggor i
morgonen. Allt är hvitt, hvitt som
Leopardis ande i sin ljustortyr. Och
min egen själ är så Hades-lik som den
hardt när osynliga skuggan som sväfvar
på den hvita gången. Och jag hör
orden falla, de monotona,
dödspassionerade, mellan Plotino och Porfirio.

Ord och Bild, 2o:e årg.

I kvällen vandrar jag längs
hafsstranden. En kall klar blåsig afton; hafvet
svart med hvinande toppar. Milsvidt
lyser kusten. Hvita och gula hus
skinande grellt i fjärran längs den skarpa
svarta hafslinjen. Jag vandrar i timmar;
solen går ned bakom mörka land.

Svart och purpur. — Då blixtrar det
i min själ.. . Då reser sig mitt hjärta
ur dödsomfamningen.

O mörker — sjunger det i mitt
bröst —, fall tungt, fall tungt pä min
lefnad. Kvalets mörker, föraktets
mörker, blif mig troget.

O mörker — sjunger det i mitt
bröst —, svart och purpur stänker du
öfver mig. Segerns solljus brister ut ur
ditt sköte.

13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:22 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1911/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free