Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - På giraff- och lejonjakt i Ostafrika. En marsch kring Kilimandjaro. Af Yngve Sjöstedt. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
yngve sjöstedt
vudet, och i en läng rad sätter sig tåget
i gång utmed bergets sida nedåt
låglandet. Vägen hade under gårdagen
torkat upp något, och nattens regn
syntes ej hafva varit så långvarigt, solen
lyste allt varmare, och själfva Kibo,
bergets hjässa, låg rent och fritt i sin
hvita snöskrud, ett storartadt skådespel,
som vi ej på länge sett.
På andra sidan Sanyafloden var
steppen öfversvämmad på stora sträckor och
stigen förvandlad till en strömmande
bäck, där vi hela tiden vadade fram.
Djurlifvet var äfven här dödt, blott
enstaka svarthvita fjärilar och några svarta
svalor foro fram genom luften.
Ständigt hördes plumsandet af de
efterföljande bärarna och vindens sus genom
gräset.
I den stora massaikraalen vid floden
Kiraràgua, där de hvites boskap nu
vaktades, hvilken vid middagstiden
uppnåddes, rådde en smuts, som äfven för en
massaikraal var ryslig, kanske till följd
af det ständiga regnet, som förvandlat
hela den stora inre gården till en enda
djup, nästan simmande gödselsamling,
i hvilken de smutsiga barnen krälade
omkring. Kvinnorna stodo eller rörde
sig på den smala, tilltrampade stigen
längs hyddorna för att vara något på
det torra, flera af dem voro mig bekanta
från andra kraaler, hvarför de hälsade
med höga jamborop vid vårt inträde i
denna smutsens förklarade helgedom.
Fram på eftermiddagen passerade vi
den första floden (Ngare nairobi) med
dess spridda, utmed stränderna stående
träd, hvilka utåt steppen markerade
flodens lopp. Här bortom — vi voro nu
i Leloaj — började koantiloper åter att
visa sig, och en ståtlig bock låg snart
på steppen, föremål för hastig
prepare-ring, hvarför vi först vid half femtiden
nådde den andra floden med samma
namn. Vi hade nu uppnått den sista
plats, på hvilken bränsle kunde erhållas
för nattlägret, hvarje bärare försåg sig
därför med några torra grenar och
kvistar. hvarpå vi åter bröto upp längs en
sakta med träd och buskar försedd
sluttning upp mot steppen. Några försök
från bärarnas sida att vägra gå längre
för dagen voro snart vederbörligen
stillade, och i lugn takt rörde sig åter den
långa linjen öfver den här alldeles kala
och trädlösa grässlätten.
Men det började skymma öfver
steppen, spridda hjordar uppträdde åter, på
en ås aftecknade sig en koantilops silhuett
med dess stela linjer à la
pepparkaks-bock, och en flock grantgaseller stod i
gräset för att vid vårt annalkande
makligt gifva sig bort.
Aftonen var lugn, syrsornas cittrande
konsert började höras från gräset, solen
sänkte sig bakom synranden, och
mörkret bredde sig allt mer öfver steppen,
där vi nu måste tälta utan något skydd.
Annu hade emellertid blott några få
bärare anländt. En efter annan, stundom
några i flock, uppdöko de emellertid så
småningom i dunklet, kastade bördorna
och därefter sig själfva i gräset,
uttröttade som de med skäl kunde säga sig
vara efter en nästan oafbruten marsch
från morgonen till klockan half sju på
kvällen.
Ännu hade konservator Sandberg ej
anländt med eftertruppen, och mörkret
låg redan tungt öfver landet, hvarför jag
lossade ett skott för att visa hvar
lägerplatsen var, tills äfven de sista så
småningom voro samlade. Vid en lyktas
svaga ljus slogo vi därpå upp tältet i
mörkret; men något vatten fanns ej att
släcka törsten med och intet skydd för
bärarna, som slutligen lade sig i spridda
grupper på steppen, sedan den fällda
antilopen först till stor del försvunnit i
deras rymliga magar.
Det var snart stilla öfver steppen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
