- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugonde årgången. 1911 /
199

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - På giraff- och lejonjakt i Ostafrika. En marsch kring Kilimandjaro. Af Yngve Sjöstedt. Med 6 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på giraff- och lejonjakt i ost afrika

199

himlen klarnade allt mer med de
framträdande stjärnorna, kornblixtar
flammade i nordväst på fästet, och breda
ljusbälten höjde sig blixtsnabbt öfver
horisonten för att lika hastigt åter
slockna. Tyst ligger Massai Nyika; det är
natt.

Morgonen var inne, steppens kyliga
nattluft började något mildras, om än
de svartas hostande ännu hördes, där
de för att uppvärma de stelnade
lemmarna samlats omkring de små rykande
eldarna. Gräset glittrade af den rika
daggen som af millioner ädelstenar, och
en lätt blå dunströk låg lägrad bortåt
Meruberget, dit ett oafbrutet gult eller
något i grönt skiftande gräshaf sträckte
sig, hvarur spridda träd som mörka
prickar eller som längs de båda
Nairobi-floderna löpande mer eller mindre
afbrutna bälten framträdde. På de
kuperade gräsvidderna betade i den svala
morgonluften flera koantiloper och
grant-gaseller, hvilket gaf taflan mera lif.

Det blef en våt och kall
morgonmarsch i det vattendrypande gräset öfver
den med sina flacka vågor framför oss
liggande steppen, som till höger
begränsades af bergets yttersta delar, med
deras många kullar på de längsgående
åsarna. Till vänster sågo vi ned öfver de
lägre liggande vidsträckta stepperna vid
Gasoraj, där det vilda åter på en gång
uppträdde i stor rikedom. Hvar vi sågo
stodo mindre eller större flockar af
koantiloper spridda utåt vidderna, än som stela,
dunkla silhuetter på vågornas krön, än
genom sin rödbruna fäll afbrytande mot
steppens gulgröna färg. Ehuru talrika
gamla hanar och honor af denna antilop
fällts och äfven ett par kalfvar blifvit
införlifvade med samlingarna, hade
half-vuxna djur med raka horn ännu icke
påträffats. Här visade sig nu i en hjord
ett par sådana mycket eftersökta
ungdjur, hvarför en kula sändes bort med

ett sådant till mål. Under spänstiga
språng gaf sig hjorden vid skottet bort
öfver steppen, det påskjutna ungdjuret
började dock allt mer att sakta farten
för att snart stanna och lägga sig, steg
ånyo upp, då de gamla gåfvo sig vidare,
föll åter och var dödt. Flockar af
grant-gaseller visade sig gång på gång
betande i det friska, ännu af daggen
glänsande gräset, i hvilket äfven ett slags
hvitklöfver ellerkanske närmare alsikeklöfver
i ofta riklig mängd var inblandadt, som
lämnade djuren ett kraftigt och läckert
bete. Snart började solen blifva varm,
himlen var blå, här och där med lätta
ljusa moln, bärarnas långa rad slingrade
sig som en orm fram genom gräset, och
humöret var särskildt genom den nya
tillökningen till köket det bästa.

Länge hade jag här gått och
betraktat några i norr liggande sjöar, hvilka
jag antog möjligen kunde höra till de
af prof. Schillings besökta Njirisumparna,
och hvilka tycktes blifva allt tydligare.
Ej ett ögonblick kunde jag ana, att det
endast var en synvilla, då Akida på mitt
utrop: »Maji mkubva sana kule! Ndege
nyingi?» (Det var ett stort vatten det
där! Finns där mycket fågel?)
skrattande från marken tog upp en handfull torrt
stoft, som han lät flyga för vinden
sägande: »Hapanamaji, udongo!» (Det är
icke något vatten, det är jord!). Ja, hvad
jag tog för en stor vattenspegel var icke
annat än i solen lysande delar af naken
jord ; men fenomenet var så tydligt, att
jag knappt kunde blifva öfvertygad, att
det dock icke var en lysande
vattenspegel.

Vi voro nu i elefanternas område,
och öfverallt gingo deras spår genom
det alnshöga gräset, och färsk spillning
sågs äfven på flera ställen, hvilket
visade, att djuren antagligen samma morgon
passerat. Alla spår gingo i samma
riktning bortåt en flack höjd, längs hvars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:51:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1911/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free