Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Antarktis. Ur trettonde sången af Svitjods saga, komiskt epos af Axel Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTARKTIS
UR TRETTONDE SÅNGEN AF SVITJODS SAGA, KONISKT EPOS
ap AXEL KLINCKOWSTRÖM
(Efter provianteringen i Bremerhaven — se Ord och Bild 1910, sid. 269 — låter författaren
sina hjältar ställa kosan söderut, för att, efter att i Nordsjön ha ridit ut en svårare storm och i
Plymouth tagit in kol, uppnå Madera och vid linjen mottaga besök af hafsguden Neptun med
hofstat af tritoner och sjötroll. Framkommen till Buenos Ayres erhåller den unge Holofernes
underrättelse om att hans medtäflare, Don Salazzar, af den sydamerikanska republiken
Rasta-queria utsänd i samma afsikt som Svitjod, redan är på väg, och i forcerad fart bär det nu af
söderut genom Eldslandets arkipelag mot det fjärran målet, som efter en stormig seglats ändtligen
dyker upp vid himlaranden.)
Att ställa till Antarktis’ strand sin färd
är som en resa bakåt genom tiden,
som ett besök uti en svunnen värld
långt innan räf och gråbjörn gräfde
iden
och grotthyänan uti natten skällde
och vargen tjöt vid stränderna af Schelde.
Det är ett köldens, dödens, fasans rike,
en kontinent af idel is och snö,
en landskapsbild, som saknar hvarje like,
en blåhvit, stormombrusad jökelö,
hvars sidor föda under brak och dunder
en rörlig skärgård utaf hvita under.
Och in emellan dess arkipelager,
hvars grannskap hvarje annat fartyg flyr,
ung Holofernes nu sin kosa tager.
Sin Svitjod djärft han mellan öar styr,
hvars sidor, hvita, skrofliga och branta,
ett bålverk bilda kring det obekanta.
På alla håll rundt Svitjod isberg simma.
Så långt som ögat når, är hafvet strödt
med hvita slott, hvars brutna spiror
glimma
i former, ingen dödlig hjärna födt!
I denna fjällens vinterkarnaval
vårt skepp ser ut som Tumme-Lisas skal.
’S
Vignetten efter teckning af Thorsten Schönberg.
Ord och Bild, 20:t årg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
