Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Antarktis. Ur trettonde sången af Svitjods saga, komiskt epos af Axel Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
axel klinckowström
Och stundom går det så, — en ödets
nyck...
Välan, till kamp igen mot storm och
vågor!
Ren pannan skälfver under högsta tryck,
ur Svitjods skorsten spruta rök och lågor,
i isen in den svarta stäfven brakar,
en ny Sankt Göran kämpande mot
drakar.
Mot hafvet åter Holofernes strider;
Till storms mot vågen kastar han sitt
skepp!
Det vräkes kull, det åter lös sig vrider
ur vreda böljejättens brottargrepp!
Det kastas hit och dit, det stampar,
kränger
och likt en bulldogg fast vid kursen
klänger!
Det skrufvar sig igenom vattenbergen,
som spruta skyhögt öfver staf och stam!
Förgäfves rasa jättarna mot dvärgen,
en järnkil likt han ständigt tränger fram,
i trots utaf ett universums hot
beständigt framåt, framåt fot för fot!
Och nu fördubblas vågens raseri!
Likt retadt vilddjur skummar hela hafvet,
för hvar sekund tycks stormen värre bli,
i skum, i is är skeppet halft begrafvet,
mot hvarje reling går till storms en sjö,
och luften hvirflar hvit af nålhvass snö!
Ung Holofernes kampens skiften stum
från bryggan följer och i töcknet spanar.—
Det är för mycket! Endast tum för tum
sin väg mot söder trötta skeppet banar.
Ett ögonblick — och hennes krafter svika!
Hon står och skälfver, redo att ge vika!
Då plötsligt lyser det ur hvirfvelsnön
mer hvitt än hvitt, uti det bleka ljuset
en iskant skymtar! Slut är öppna sjön,
så långt vi se är hela hafvet fruset: —
»Framåt! Ge fan ventil och
manometer!
Vi måste fram! Det gäller hundra
meter!»
Från stäf till akter hela skrofvet darrar
som för en stångjärnhammars täta slag,
i timrens ek det knakar och det knarrar,
som eolsharpor klinga vant och stag
i takt med stormens vilda afgrundssång,
och det går framåt, fast med snäckans
gång!
Nu glider sakta jagarbommens spets
på isen in, mot kanten stagen klinga!
I gajen hänger folket ren till reds,
som kattor vigt de utåt tacklet svinga
sig ned på isen. — Spett och korpar
hugga!
mot stål slår stål, som hagel huggen
dugga!
Från bogen langas kablar ut i hast;
en änterhake ren man lyckats fästa. —
Hurra! Nu är den andra också fast!
Må stormen göra nu sitt allra bästa:
Tre meters is! — En bättreankargrund
finns ej att få på hela jordens rund!
Och därmed nog. I morgon får du pröfva
en vandrings mödor öfver frusen sjö;
du skall få följa med och benen öfva
och plumsa jämte oss i stöpig snö....
Till färden stärk dig väl med sömn och
spis:
Det gäller sex mils marsch på polens is!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
