Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Melodien. Af Sigfrid Siwertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MELODIEN
255
saul.
Tortyrkammare... Ja, här är verkligen en
tortyrkammare . . . Här finns både tumskrufvarna
och sträckbänken och spanska stöflarna . . .
marck
(lägger handen på Sauls axel, blygt).
Jag tycker så förfärligt synd om er.
saul
(skakar af honom).
Det är inte alls synd om mig.
marck
(vill ta Sauls hand).
Jag stod och såg på er i koret. Jag har
aldrig sett någon så förtviflad. Det är också olidligt
tungt och dystert, det som träffat er.
saul.
Jag begär inte alls ert medlidande, hör ni!
Jag har inget medlidande med mig själf. (Med en
gest åt läkarstolen.) När man i femton år umgåtts
med det ohjälpliga så . . .
MARCK.
Ja, jag förstår, att en vetenskapsman blir
ödmjuk inför nödvändigheten . .. Och döden är
kanske inte så förskräcklig. Vet ni, när sången
stämde i, så blef jag så högtidlig och stilla, som
om jag sett en stor tragedi på teatern. Jag var
alldeles borta. Å, det är det bästa här i lifvet
att alldeles glömma bort sig själf, bara gå upp i
något!
saul.
Prat! Inte kan man glömma sig själf.
marck.
Jo, inför skönheten. Jag stod och såg på
blommorna. Det var så vackert med alla
blommorna.
saul
(reser sig, går emot Marek).
Tig, människa, med edra blommor. Rykande
ståndare och svullna pistiller! Könets fräcka fest
midt för näsan på den ohjälpliga förintelsen. Och
sången sen! Litet skrål af en kasserad
operatenor, ett fa som förlorat rösten vid en venerisk
sjukdom. Och så prästens idiotiska
protokollsuppläsning! Lögn och osmak, hör ni! En luguber
karikatyr!
marck.
Ni är förskräcklig . . . Jag förstår inte, hur
ni kan tala så . . .
saul.
Nu blir ni rädd, hvad? Nu vill ni förstås
springa er väg! Men ni måste vänta ett tag!
marck
(ser sig hjälplöst om, drar sig åt flygeln).
Jag tror inte ni är så hård, som ni låter. Får
jag spela litet för er?
saul.
Nej, jag hatar mig själf, när jag hör musik.
Jag känner mig utanför, utestängd. Jag är rädd
för er musik.
marck.
Alldeles som jag för era knifvar och gifter . . .
Men jag gick ändå med er . . .
saul.
Nå, gör som ni vill då. Spela af er
sentimentaliteten, så ska vi talas vid sedan.
marck
(sätter sig till flygeln, slår an Beethovens
sorgmarsch men glider småningom öfver till
ass-dur-sonatens inledande tema).
saul
(rycker till, stelnar, stirrar dödsblek framför
sig, springer så fram till den spelande).
Hur vet ni, att det var hennes älsklingsstycke?
marck
(reser sig frånvarande och förvirrad från flygeln).
Hennes älsklingsstycke! Å, var det hennes
älsklingsstycke! Det visste jag inte... Hur föll
det mig in att spela det?
saul.
Ljug inte! Hon har sagt er det I Ni har
spelat det tillsammans!
marck.
Nej, vid Gud om hon har sagt mig det!
(Bleknar). Det var sällsamt, att jag just kom att spela
temat. . . Tänk om hon ännu finns här hos oss . ..
hos er . . .
saul
(häftigt).
Ni älskade henne!
marck.
Jag . .. hur . . , hvarför säger ni så? . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
