Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Melodien. Af Sigfrid Siwertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
melodien
259
saui.
(höjer revolvern mot Marek).
Gå!
marck
(tar röck och hatt och gar baklänges mot
dörren, kastar dem åter och springer med sträckta
händer mot Saul).
Förlåt mig allt jag sagt till er! Jag är ju
bara en pojke ! Jag vet ju inte, hur svårt en man
kan ha det! Låt mig bli er vän! Låt mig hjälpa
er att bära allt!
saul
Oàgt).
Förstår ni inte, att det är ohjälpligt.
marck
(lidelsefullt).
Men tänk om. . . hon finns här inne! Tänk
om hon förnimmer er! Tänk om hon finns i ert
hjärta och ni dödar henne för andra gången!
saul
(stirrar förvildad omkring sig).
Nej, det är joller! Gå nu! Ser ni inte att
jag redan är på andra sidan! (Går Marek inpå
lifvet med revolvern och tvingar honom ut. Lyssnar
vid dörren tills stegen dött bort. Vacklar så fram
till skrifbordet, stöder sig tungt med ena handen
och för revolvern till tinningen med den andra.
Zå-ter den åter sjunka, stirrar skälfvande framför sig,
mumlar.)
Nej, jag kan inte! Jag kan inte, när jag är
ensam! (Springer åter till dörren och ropar). Hallå!
Kom tillbaka! Kom tillbaka! Jag kan inte vara
ensam. Jag kan inte!
(Intet svar. Han drifver rolöst kring i
rummet, står länge och ser på fiygeln, famlar i luften
som om han sökte en osynlig, tvingar sig så åter
fram till skrifbordet. Där samlar han sig ånyo,
spänner hvarje sena i en förfärlig ansträngning och
lyckas åter få revolvern till tinningen . . .
Då upptonar inifrån flygeln, först andesvagt,
så allt klarare, as-dursonatens tema. . . .
Saul stirrar inåt med stela ögonglober. Han
låter revolvern sakta sjunka. Vänder sig kvidande
af smärta in i?iot tonkällan, tar ett steg mot den
osynliga spelande. Stannar åter, mumlar).
Melodien . . . Melodien . . . Hvad är detta?
(Han lyssnar spändt. Skakar åter af sig
förtrollningen och lyfter vapnet).
Vanvett! Hallucinationer! Nu ska det ske!
(Men hande7i sjunker åter, och revolvern faller
till marken. Han störtar fram till flygeln.
Knäfaller för den osynliga. Smeker henne, kysser henne.
Sjunker ihop med hujvudet i hennes knä).
... Förlåt mig! Förlåt! Förlåt! . . .
(Tonerna tystna. Saul ligger som död med
hufvudet mot pianostolen.
Entrédörren rycks plötsligt åter upp, och Marek
störtar in och fram till Saul. Reser honom upp).
marck.
Ni lefver ännu! Jag kunde inte gå! Ni får
hellre skjuta mig än jag går ifrån er! Ni får inte
dö så här!
saul
(ser tipp slocknad och stilla, stryker den andre sakta
öfver armen).
Döda? Hvad talar ni om? Har jag velat
döda mig?
marck
(ser i mållös häpnad på den andre, samlar sig,
hviskar).
A, det var visst bara en ond dröm.
saul.
Jag drömde visst, jag làg vaken i mörkret.
Och jag räknade till hundra, men fick inte sofva.
Det var som het aska kring mig . . . Men så fick
jag höra. . . .
marck.
Hvad . . . hvad fick ni höra ?. . .
saul.
Melodien. . .
marck.
Hennes.
saul.
Ja, hennes melodi.
marck
(tar oförmärkt revolvern).
Och så vaknade ni.
saul.
Ja, och så vaknade jag, och så var det inte
natt ännu „. .
marck
(leder Saul varligt fram till skrif bor ds stolen).
Och nu glömmer ni inte melodien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
