Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Den svenska kvinnorörelsen. Af Lydia Wahlström. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den svenska kvinnorörelsen
267
I alla händelser lär den säkerligen bli
ett af de starkaste medlen för kvinnorna
att sätta makt bakom ordet. Och något
annat lär numera knappast hjälpa
kvinnorörelsen fram, sedan striden faktiskt från
motståndarnas sida icke längre gäller
principfrågor utan ren materiell makt.
Prof. Reuterskiöld säger ärligt ifrån i sin
utredning, att kampen mot kvinnans
rösträtt grundat sig uteslutande på
»lämplighetsskäl», äfven där man talat om
principer, och detsamma kan nog också
sägas gälla om motståndet mot kvinnans
tillträde till ämbeten, den andra
reformfrågan som bragtes på dagordningen vid
1909 års riksdag genom beslutet att
gifva Kungl. Maj:t möjlighet att till vissa
ämbeten utnämna kvinnor. Sista fasen i
den svenska kvinnorörelsens historia
betecknas i själfva verket af de öfver denna
fråga afgifna utlåtanden från vederbörande
universitet och myndigheter, där
känsloskälen stundom i en löjeväckande grad
sticka fram, och bakom de »manliga»
orden en föga manlig fruktan för den
segrande kvinnorörelsen röjer sig.
Ty att den svenska kvinnorörelsen
går fram mot seger, därom är icke tu
tal. Långt ifrån att, som många förmena,
vara ett degenerationssymtom, är den
tvärtom ett tecken till annalkande sundhet:
»när kraft fattas i centrum, strömmar
kraft till från periferien», som en
motståndare träffande uttryckt sig. Rörelsen
står nu på det stadium, att »om dessa
tego, skulle stenarna ropa», d. v. s. om
de nuvarande ledarna droge sig tillbaka,
strömma nya ledarekrafter till ur de djupa
leden, särskildt från de gifta kvinnornas
led, där man i början varit minst
berörd af rörelsen. Halfva centralstyrelsen
för rösträttsorganisationen består redan
af gifta kvinnor, och vi nalkas raskt den
tid, då de gifta kvinnorna, såsom det
nu förhåller sig i Amerika, utgöra
flertalet inom ledningen. Men därmed äro
också de gamla funderingarna på
kvinnorörelsens aflifvande genom
äktenskapsfrekvensens höjande en gång för alla ur
världen, och man får småningom lära
sig, att kvinnosaken ligger vida djupare
än så, att den icke står att hejda, förrän
den nått alla de mål, som äro förenliga
med »kvinnans natur» — denna fattad
icke såsom saken nu ses i salongerna
utan i enlighet med en alltjämt vidgad
praktisk erfarenhet. Att de germanska
folken, speciellt anglosachser och
skandinaver, här äro de ledande är endast helt
naturligt. Vi äro dock af samma blod
som de isländska sagokvinnorna och de
stolta östgotadrottningarna, och »den nya
kvinnan» är i själfva verket en mycket
gammal företeelse, känd från den forntid,
då hennes kraft satte fart i tveksamma
män.
Fot. A. Florin.
FRU AGDA MONTELIUS F.
REUTER-SCHIÖLD.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
