Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - De nyaste konstpraktverken. Af John Kruse. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NYASTE KONSTPRAKTVERKEN
277
TECKNING TILL PRESTEN OG KLOKKEREN AF ERIK WERENSKIOLD.
virkclighetssans, klar som et barns, som vi kjender
saa vel fra sagaen, og som slaar en saa stærkt naar
man f. eks. hörer bönder fortælle en saga: det er
lys levendes som om de selv hadde været med og
oplevet det hele.»
. Genom detta yttrande, som kastar ett
så klart ljus öfver Werenskiolds eget
originella och själfulla sätt att se på sagan
och dess figurvärld, förstår man, hur denne
konstnär, som bottnar så fast och sundt i
verkligheten, kommit att bli sagoberättare
äfven han. Sagan blir för honom en värld,
i hvilken fantasi och verklighet gå öfver i
hvarandra och smälta samman till en
helhet. Den blir i stort sedt en utvidgad och
liksom typisk bild af folket själft. Och
erkänner man med Rembrandt, att »ett
verk är fulländadt så snart konstnären
däruti uppnått sin afsikt», så måste man säga,
att Werenskiolds sagoteckningar äro i sin
art fulländade. Ty att det är norska
bönder, norska landskap och djur, ja t. o. m.
norska troll hans ritstift med sådant mäs-
terskap trollar fram, det är solklart för hvar
och en som känner Norge. För den som
älskar en lefvande och uttrycksfull
teckningskonst är denna Werenskioldupplaga
en stor glädje, i synnerhet som
konstnären medtagit äfven alla studier till
samlingen. Bland det myckna förträffliga skulle
jag särskildt vilja framhäfva
telemarksbonden, som utgör studie till mannen i
»Kärringen mot strömmen» och studien till
ynglingen i »Prinsessen som ingen kunde
maal-binde»,vidare samtligateckningarnatill
»Her-remandsbruden», alla med det rätta breda,
frodiga humör, som passar så fullständigt
ihop med denna dråpliga historia,
tuppstudierna till »Hanen og Reven», den
sluge klockaren som gissar kungens gåtor i
»Presten og Klokkeren», den ännu slugare
»Kulbrænderen», som står och plirar med
ögonen, när han skålar med den
beskedlige kungen, de båda landskapen med de
stora bondgårdarna (sid. 9 och 135) m. m.
Det är bäst jag sätter stopp här, ty jag är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
