Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Jonas Alströmer. Af J. F. Nyström. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
J. F. NYSTRÖM
Vid 1734 års riksdag kom också
Alingsåsverkens ställning på tal i
sammanhang med då af sekreta utskottet
företagen granskning af
landshjälpsdepu-tationens förvaltning. Alströmer, som
var närvarande vid riksdagen för att
skydda sitt verk, klagade öfver trög
afsättning af de tillverkade varorna, och
inkallade kramhandlare förklarade att
orsaken därtill vore, att dessa varor vore
sämre än utländska men dock dyrare,
ett påstående som bekräftades vid en
företagen granskning af Alingsås’ hela
lager i Stockholm. Emellertid fick
societeten de framställda anmärkningarna
nedtystade och lyckades utverka en del
nya förmåner, såsom höjda tullar på
vissa af de alster, som producerades i
Alingsås, totala importförbud för andra.
Äfven efter riksdagen klagade
direktionen öfver svårigheten att vinna
afsättning och skyllde detta på köpmännens
ovilja. Härigenom hopades varorna så,
att 1736 innelågo för 219,566 dal. smt,
medan den årliga afsättningen icke steg
till mera än en femtedel af denna summa.
Då därtill kom, att besynnerliga rykten
voro i gång om hushållningen i Alingsås,
ditsändes 1737 tre ledamöter af
lands-hjälpsdeputationen och en från
kommerskollegium för att granska verket. De
förra funno intet att anmärka, den senare,
L. J. Adlerstedt, framlade resultaten af
sin grundliga undersökning i två digra
berättelser, som innehöllo många ampra
uttalanden. Hur pass objektiv hans
kritik kan ha varit är dock svårt att säga,
ty Adlerstedt var en bestämd
motståndare till hattpartiet, till hvilket både
Alströmer och de andra direktörerna hörde
och hvars ledande män f. ö. allt ifrån
början varit de, som ifrigast understödt
Alströmer i hans sträfvanden. Bland
hans beskyllningar var den viktigaste
den att af landshjälpsförskotten 350,000
dal. smt tagits i användning för direk-
törernas egna behof. Detta visade sig
likväl vara en svår öfverdrift, ty vid den
undersökning, som kom till stånd under
riksdagen 1739, befanns det att endast
50,000 dal smt lånats af dem. Äfven
i andra stycken bevisades Adlerstedts
anmärkningar hafva varit grundlösa, och
till straff härför blef han utvoterad ur
adeln, afskedad från sin
assessorsbefattning i kommerskollegium, förbjuden att
på något sätt befatta sig med de svenska
manufakturerna samt hotad med åtal
inför Svea hofrätt.
Det var vid dennna riksdag som
Alströmers vänner hattarna blefvo herrar
i riket, och deras vänskap kom Alingsås
till gagn på många sätt. Flera nya
förmåner medgåfvos, bl. a. afskrifning på
en del af lånet ur landshjälpsfonden,
ersättning åt Alströmer med 46,666 dal.
smt för hvad han förlorat på två f. d.
meddirektörer, samt, betecknande nog,
försäkran att verket icke vidare skulle
besväras med visitationer. Dessutom
föreslogo ständerna, att Alströmer skulle
benådas med kommerserådstitel.
Vid denna riksdag inrättades
manufakturfonden, som ställdes under
förvaltning af en riksdagens förtroendenämnd,
det s. k. manufakturkontoret. Dess
uppgift skull vara att genom lån, premier
Och andra understöd upphjälpa
manufakturerna. Dessutom höjdes tullarna
högst väsentligt. Det är tydligt, att
landets viktigaste manufakturverk i första
rummet skulle komma att draga nytta
af dessa åtgärder. Betecknande för tidens
ekonomiska uppfattning är vidare en
riksdagen gifven förmån för Alingsås
det erhöll rätt att låta bortauktionera
sina varor öfverallt i landet med löfte
att societeten skulle af staten få
ersättning för hvad den kunde förlora på dessa
auktioner; en affär som kostade
statsverket öfver 104,000 kr. i n. v. mynt.
Hela den skuld, som Alingsås hade till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
