Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Bleka lysa höstens dagar... Af Ellen Lundberg-Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLEKA LYSA HÖSTENS DAGAR
Af ELLEN LUNDBERG-NYBLOM
Bleka lysa höstens dagar,
och jag sitter stum, i hvila,
händerna uti mitt sköte,
följande, med blicken sluten,
tankens fågel, där den jagar
som en okänd flykting jagar,
öfver moln och vreda vatten,
fjärran till ett fjärran möte...
Genom fönstret strålar sila
och förvandla några röda
rosors blad till eld och blod.
Bladen falla och förblöda
tyst som ögonblicken falla,
men i deras doft, som stiger
likt ett afsked i den kalla
luften, stiger minnets flod;
dold i den en svunnen lycka
ligger döende och tiger. —
Brasans glöder dämpadt brinna,
falla, bristande och sköra,
sakta sorlar för mitt öra
ekot från den fjärran staden;
tonlöst dagens timmar rinna. ...
Men mot rutan stormen klagar.
Höstens vilda skyar skrifva
onda tecken öfver jorden,
och som mörka andar drifva
de längs skogar, som förvissna,
slitande de gula bladen. —
Långt förbi min tanke jagar,
öfver moln och vreda vatten,
genom stormen, hän mot natten
som en ensam flykting jagar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
