Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Rytmen i den japanska konsten. Af Klas Fåhræus. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 6
KLAS FÅHRÆUS
STARE. KAKEMONO AF SESSHU.
lif och kraft sällan eller aldrig blifvit
öfverträffade
Tydligt är emellertid, att en bild, som
så tillkommit, icke gärna kunde utmärka
sig för en trohet af det slag, som den
europeiske målaren eftersträfvat då han
fasthåller sin modell i en orörlig
ställning under många sittningar. Afvikande
från västerlandets smak har Kinas konst
aldrig uppställt som sitt mål att i en
utpetad detalj efterhärma, hvad man
ansåg som tillfälligheter i den yttre
verkligheten. Och då man till det oväsentliga
också räknade skuggorna, så var den
kinesiske målaren på förhand utesluten
från möjligheten att åt sin bild ge
stereoskopisk relief Hvad Wu i förevarande
fall sökte var väl närmast hvad vi på
nutidens konstspråk skulle nämna »la
note personelle» af generalens krigiska
furia eller närmare bestämdt hans väsens
rytmiska taktlinje i det ögonblick, då
den dansande krigarens hjärta svällde
af hjältemod.
Denna ideala konst alltså, som af
japanerna med lika mycken vördnad
efterbildats som vi germaner sökt våra
mönster i det antika Grekland eller
renässansens Italien — denna konst är i
grunden uppbyggd på linjernas spel, och
själen i dess komposition är enligt
orientens uppfattning icke reliefen, som
Lionardo menade, eller färgen, som Tizian
tänkte, eller klärobskuren, som Rembrandt
hyllade, det är rytmen, som,
genomlöpande lika väl den döda som den
lefvande naturen i en ändlös spiral, förbinder
den enskilda företeelsen med det
gudomliga.
I de grundlagar för måleriet, som af
en konstfilosof redan i det sjätte
århundradet uppställdes, och som sedan varit
bestämmande för den kinesiska konstens
utveckling, sättes sålunda fordringen på
rytm uttryckligen i det främsta rummet.
»Känslans lifsrörelse», förklaras det där,
»bör följa tingens rytm». Och i den
upprepning af likmässiga delar, som
omväxlande framträder så i bäckens
kaskader som i tallkronans förgreningar eller
bergstopparnas lyftning mot himlen, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
