Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Claudio Monteverde och det lyriska dramats uppkomst. Af Rafael Mitjana. Öfversättning från förf:s manuskript af O. R. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
RAFAEL MITJANA
följderna af hans öfveransträngning visa
sig. I sin faders hem i Cremona
angripes han af en nervsjukdom, som hotar
hans lif. Till sorgen öfver förlusten af
hans närmaste sälla sig näringsbekymmer,
han ser sig ställd inför svårigheter, ja
inför nöd med sina båda ännu
minderåriga barn, och den otacksamme fursten
tilldelar honom ingen belöning, ger
honom intet offentligt erkännande för hans
uppoffrande arbete. Upprepade gånger
skrifver han till sin herre och anhåller
om afsked från sin tjänst, han
framställer sin begäran genom sin far och
utvecklar själf, att klimatet i Mantua är
vådligt för hans hälsa och hastigt skall
förorsaka hans död. Vincenzo Gonzaga
slår döförat till för hans böner och
uppdrar åt sin sekreterare att svara,
att hans kapellmästare ofördröjligen äger
att infinna sig på sin plats, om han icke
vill gå miste om sin anspråkslösa lön.
Monteverde bar dock intet agg till
fursten, trots dennes själfviskhet och
otacksamhet, och ehuru han vid hertig
Vin-cenzos död år 1612 lämnade sin
befattning vid hofvet i Mantua, i belöning
för tjugutvå års arbete erhållande en
penningsumma af tjugufem daler, förblef han
hela sitt lif troget fästad vid huset Gonzaga.
Den 19 augusti 1613 erbjöd honom
Signorian i Venedig
kapellmästarebefattningen i San Marcokyrkan. De
venezianska prokuratorernas hemställan är
affattad i de mest smickrade ordalag. För
att vid sin stad kunna binda ett snille
som Monteverde beslöto de enhälligt att
bevilja honom en lön af trehundra
dukater, som snart höjdes till fyrahundra,
medan hans yppersta företrädare icke
erhållit mera än tvåhundra. Hela folket
i Venedig visar sig godkänna valet
genom den hänförelse, hvarmed det
bevistar de konserter, som signorians
kapellmästare ger, och de föreställningar, vid
hvilka hans operor spelas.
I själfva verket hade den sista akten
i Monteverdes musikreform, d. v. s. den
aristokratiska operans förvandling till ett
folkligt skådespel, aldrig kunnat utföras
vid något af de små italienska hofven.
Det var icke under hägn och skydd af
husen Medici eller Gonzaga, som denna
slutgiltiga utveckling kunde äga rum.
Däremot mötte republiken Venedig med
lyckligare förutsättningar att samverka
till det önskade resultatet: i lagunernas
stad var folket den egentlige härskaren,
och medvetet om sina rättigheter
öfver-vakade det ängsligt den ofta motsträfvige
make, som det gifvit hafvet till äkta.
San Marco-kyrkan var icke längre ett
appendix till hofvet, den tillhörde
signorian, och signorian representerade
republiken. Så kom det sig, att Monteverde
fick upplefva den dag, då hela hans
odödliga verk fick sin kröning. Ar 1637
öppnades i Venedig den första
operateatern, som snart följdes af en mängd
andra. Han invigde den ej, men han
intog snart därstädes den förnämsta
platsen med Adone (1640), le Nozze di Enea
(1641), Il ritorno d’Ulisse in patria
(samma år), samt slutligen L’Incoronazione
di Poppea, hans sista mästerverk. Han
fick också glädjen att där bevittna sin
store lärjunge Cavallis första framgångar,
som redan 1639 läto ana hans lysande
bana.
Ett ord om Incoronazione di Poppea,
som 1642 uppfördes på teatern San
Giovanni e Paolo i Venedig. Då
Monteverde beslutsamt grep detta historiska
ämne, sträfvade han alltjämt mot sitt
gamla ideal: att framställa den
mänskliga tragedin. Mot det allegoriska
dramat, som odlades i Florens och Rom,
uppställer han det historiska dramat,
som på ett eftertryckligare sätt återger
lifvet. Han målar det i toner med en
liffullhet och en färgrikedom, som ännu
öfverraska. Han sysselsätter sig icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
